Slant

Det där med slantar är inte lätt, jo om man inga har så väger de lätt i fickan.

Jag minns första gången vi bodde i Spanien sen de införde €. Man blev knäpp på alla småmynt man fick stå och vrida och vända på för att se vilken valör det var. Följden blev att man slängde bort dom tills hjärnan registrerade att mycket smått grus eller cent som det heter blev plötsligt en ganska stor slant. Problemet är att stå i matbutiken och försöka få ihop tillräckligt med grus för att slippa ta sedlar som i och för sig är tusan så mycket enklare. Följden blir att grushögen växer, snart till ett stort grustag.

Men då finns det en lösning. Moneybox!! En sån hade jag redan som barn, var väl lagom dyr julklapp antar jag. Den var för den tidens svenska mynt som var rätt många. 1öring 2 öring 5öring 10öring 25öring 50 öring 1Kr 2 Kr 5Kr. Ja många mynt blev det. Då var moneyboxen fenomenal.

Ännu bättre är den med alla cent och €. En svensk kvinna här på campingen säljer boxen visserligen till ett väl högt pris, men för mig är den värd hur mycket som helst, nästan. Det har varit så enkelt att vid kassan räkna fram de småmynt som efterfrågas. 

Så härom kvällen så plockade jag i de lösa som jag hade, plötsligt exploderar den så fjädrar och mynt flyger runt inne i husbilen. Inte vet jag varför det hände, men hände gjorde det. Det blev att ligga på alla fyra och leta mynt och fjädrar till boxen. Hur jag än letade hittade jag inte allt. Jag är inte särskilt orolig antingen fångar jag upp dem med dammsugaren eller vänta till Ulla kommer hon har aldrig missat en kaksmula jag tappat på golvet. Tyvärr så ser den inte ut som det går att laga den. Därför har jag investerat i en ny idag. 

Som jag skrivit tidigare har det varit struligt med bankomaterna här, väldigt trevliga i och för sig. När man stoppar in sitt kort står det på svenska, välkommen herr/fru Sjöstrand! Mycket trevligt men vad hjälper det när automatjäveln snor ens kort och inte lämnar tillbaka det. Plus allt krångel med spärrning och att få ett nytt levererat hit ner. Nåväl det är historia nu. Min granne här Egons Ulla var vid bankomaten häromdan, stoppade inte in sitt kort utan hade bara tryckt på en Visa symbol varvid en massa text och en uppmaning att knappa in kortnummer och kod. Då blev hon förskräckt och gick därifrån. Så nu blev jag tillfrågad om jag kunde gå med och se så hon gjorde rätt. 

Var den rätta att fråga! har precis fått tillbaka mitt nya kort och kod. Visst sa jag vi går på måndag när banken har öppet sa jag, vill gärna ha någon att strypa om automaten snor mitt nya kort också.

Så vi tågade åstad, Egons Ulla provade först och se både kort och pengar kom ut, hurra.

Min tur, har två kort som jag skulle ta ut pengar på börjar med det ena och se kommer inte både kort och slant ut. Jösses! Sporrad av lyckan att stå med slantar i hand provar jag lyckan igen med nästa kort. Pris ske om inte gud så i alla fall bankväsendet som gett mig möjlighet att få äta mig mätt tills nästa bankuttag. Längre bort törs jag ej se. Med tanke hur billig maten och vinet är här överlever jag nog till Min Ulla kommer ner. Gäller hålla reda på Ullorna, här heter snart sagt varenda kä.. kvinna Ulla.

Tror det är fler än sex stycken med det vackra namnet. Sån sanslös tur jag har som normalt sett delar kudde med den varmaste och vackraste av dem. En dryg månad kvar till normal tillstånd inträffar igen. Förhoppningsvis går den månaden snabbt. Ser nu på väderrapporten att solen går upp någon minut tidigare varje dag nu, härligt. Apelsinerna är som allra godast nu söta saftiga och lättskalade. 

Vi går mot ljusare tider både bildligt och meteorologiskt, härligt