torsdag 30 januari 2014

Complete Full!

Nej det är inte mej som åsyftas. Nej det är ett plakat som sitter vid infarten till campingen.
Även om det inte är svårt att bli plakat dyngrak med dom rådande priserna på starka drycker här. Det är på det viset att det finns nästan fyrahundra  pitcher, alltså husbilstomter och för all del husvagnstomter med. Alla är upptagna, det finns en ställplats, alltså en enklare form av uppställning någon kilometer längre bort. Där står det husbilar som står på en väntelista för att få komma in hit. För närvarande är det ett dussin ekipage som köar just nu. Men det är konstigt nog folk som lämnar för åka vidare och då rör kön på sig vid ställplatsen. Denna camping måste vara en av de mest populära i Spanien.
Statistiskt sett sägs det bästa vinterklimatet vara mellan Alicante och Torrevieja. Det lär vara något med denna bukten och bergen runt omkring som håller oväder borta. 
Som vanligt skiner solen idag, men det är mycket starka vindar. Torsdag betyder cykelrundan, blev inställd på grund av blåsten. Är nog inte tillrådligt att cykla i denna vind, så det skjuts till i morgon istället. Då är det utlovat sol och svaga vindar. 
Annars händer det inte så mycket här för närvarande, dagarna är lika, tur man har en klocka som talar om vilken veckodag det är, samma med telefonen den säger ju också vilken veckodag det är. 
Telefoner ja, hörde de ska bli fritt fram för telefonförsäljare att ringa till mobiltelefonerna. Det har tydligen inte varit tillåtet tidigare. Så det första man får göra är tydligen ansluta mobilen till Nix registret när vi kommer hem. Är sedan många år anslutna dit med den fasta telefonen, men nu har vi slopat den, har bara mobiler nu för tiden. Fasta telefoner sjunger nog på sista versen tror jag.
Ja ja tiderna förändras här gäller det att hänga med. 
Om jag vill hänga med så länge så jag blir sittande på nått hem är jag inte så säker på när man ser och läser om hur gamla människor blir behandlade idag. Får lov att erkänna det är inget som lockar precis.
Huvalien! 

onsdag 29 januari 2014

Alltid på natten.

Det måste va nått med Murphys lag som gör att gasolen alltid nästan utan undantag tar slut på natten. Nåja här är det inte så kinkigt att det är på detta viset. Nätterna är inte kallare än 10 grader plus nu mera. Så det är inte nödvändigt att springa ut och byta tub, kan va till morgonen. Man drar upp täcket lite högre och somnar i regel om igen.
Annat var det på 70 talet när vi stod med husvagn i Tandådalen på vintern. Det fanns även elanslutning men bara 6 amp  vilket inte räckte på långa vägar. Gasolpannan gick för fullt dygnet runt då det kunde vara nedåt 30 minusgrader i jan, febr. Då var det jobbigt kan jag säga att ut med ficklampa och skiftnyckel för att byta gasolflaska. Alltid på natten, slog aldrig fel. 
Spanjorerna har en bättre lösning på anslutningen till deras flaskor. Man bara trycker på adaptern uppifrån, klick så sitter den där. Gjort på en minut inga verktyg. Ännu en sak för EU att standardisera. Nu får man ha en adepter för varje land inom EU, korkat. Men den Spanska är överlägsen faktiskt.

Våren är kommen till Santa Pola! Träden har slagit ut. Elchegatan som vi går på till centrum är som en allé med träd. Träden som stått bladlösa och mörka är nu ljusgröna av färska nyutslagna blad. Vi är faktiskt fortfarande bara i januari! Härligt! De varma soliga dagarna tillsammans med de något varmare nätterna gör att gasolen räcker längre. 
I och med att det var lite kyligt i natt i bilen och jag vaknade vid 7 snåret klädde jag på mig böt gasolflaskan åt frukost rev ur mina lakan samlade ihop allt som var i behov av att se tvättmaskinen inifrån. Smög iväg och startade tvättmaskinen före halv åtta, får inte köra igång den före åtta egentligen. Det var fortfarande mörkt ute men sett på vädersajten att det som vanligt skall bli en solig dag med endast lite vind. Fin torkdag med andra ord. Men där kommer den där Murphy in igen. För en gångs skull skiner inte solen, och bara sexton grader. Men redan nu vid ett snåret känns tvätten nästan torr. Så jag kan nog gå iväg till den vanliga onsdagsakiviteten  Boule tävlingen. När det är färdigspelat för dagen är det nog läge att påbörja det mödosamma jobbet med att bädda. Konsten är att få det omstoppat efter väggen så det inte kan krypa upp. Den dagliga bäddningen blir då så enkel, bara att dra ut och släta till lakan och överkastet. Lyckades perfekt förra bytet, har inte behövt bädda om en enda gång. Är medveten om att Ulla säkert kommer att rynka på näsan, men det får vi ta då.
Konsten är att få allt slätt och under den tjocka och tunga madrassen, då är förutsättningen god att jag  får det enkelt, men bra. Bäst att laga mat och äta ordentligt innan jag sätter igång, för sen är jag nog utslagen. Behövs inte så mycket kroppsansträngning nu för tiden, åldern börjar ta ut sin rätt märker jag. Men jag säger som Nacka Skoglund en gång sjöng, Vi hänger med, vi hänger med, av någon anledning så gör vi faktiskt det! 

lördag 25 januari 2014

Inatt behövde man

inte hålla i hatten. Nej varför skulle man göra det? Har sällan hatt på mig när jag sover. Vaknade flera gånger av att Frankian ruskade på sig. Ungefär som på den tiden man slaggade i segelbåten i nån naturhamn. Då var det dags att fundera på att byta natthamn. Så illa är det inte med husbil, på sin höjd kan man fundera på om markisen är utvevad eller ej. Med andra ord det blåste kraftigt och gör fortfarande, kanske något mindre. Men den stora överraskningen fick vi alla här när vi kollade utomhus termometern i morse. Många här har sådana där digitala med inne/ute och med max/min.
Alla kliade sig i huvudet och undrade vad som hänt, men efter ha kollat med andra visade det sig att nattens lägsta temperatur var + 16,5C !! Vi har under en tid nu haft ungefär +10 om nätterna så detta har blivit dagens snackis här. Det har hittills under dagen varit molnigt men ändå +25. 
Lördag är marknadsdag, alltså en snabbvisit för inköp av aprikoser morötter, tomater och paprika
Proteiner är kyl/frys fulla med så jag överlever nog en vecka till. Apelsiner köper man på campingen. Det är en av trädgårdsarbetarna som har en brorsa med apelsinodling och även mandariner. 
Kl: 14,00 har han siesta, då ställer man sig vid hans bil så öppnar han kofferten och där är fullt med typ  Ica plastkassar  c:a 5 kilo för 2€. Apelsinerna är som allra bäst nu, så söta och så saftiga. 
Som Närking brukar man säga. Det är synd att inte klaga!! Men som det nu är vore det synd att klaga.
Livet känns ganska uthärdligt just nu. Saknar bara hon jag brukar ha förmånen att dela kudde med. 
Men till och med det kommer att lösa sig, en månad idag står jag på flygplatsen med en ros i knapphålet så hon känner igen mig. Hoppas bara hon inte sticker med vändande plan när hon får se hur långt mitt skägg blivit sen hon åkte härifrån. Det hjälper nog inte med att förklara att man vid min höga ålder bör gömma sitt skröpliga utseende bakom ett skägg. 

fredag 24 januari 2014

Man fattar inte

Så sa Björn och Ulla från Läppe när jag mötte dom ner på stan, släpande på sin dramaten stinn av varor. Kan du fatta sa Björn att man kan få både mat och vin för fyrahundra svenska kronor när man handlar här i Spanien? Jo sa jag jag har varit här några månader längre än ni, och jag börjar fatta det. Dom ska rulla in markiser och mattor för en utflykt på så där en tio dagar. Söderut efter kustens för att få se mer av landet. 
Egentligen fattar jag inte att man som pensionär flyttar hit för gott. 
Sjukvården här är gratis för oss åldringar. Läkarbesök är gratis medicin är kostnadsfritt. Vårdkö tror jag ej de har hört namnet på här. Ambulanser kommer vid behov inom några få minuter.
En Engelsman cyklade omkull och bröt benet på två ställen, blev opererad och hemförd hit till campingen där han har sin husbil. Till honom kom läkaren på hembesök! Vad mycket smidigare än att baxa in honom i en ambulans till sjukhuset och därefter hem igen. Han fick hjälp med omläggning av såren hemma i sin husbil. Tandvården här är också mycket billigare än i Sverige. Vår gode vän Åke har här fått hjälp med en ny brygga i underkäken. En behandling som tydligen tar flera månader innan allt sitter på plats. Här finns en svensk kvinnlig tandläkare som gör jobbet för kanske inte halva priset men bra nära har jag förstått. Samma vårdcentral som gav mig remiss för blindtarms operationen -07. De har både läkare och tandläkare. Annars passar många här på campingen på att renovera truten här. En av grabbarna i receptionen här har en kusin ner på stan som har tandläkarmottagning. Man tar ett snack med honom och han fixar en tid. Undersökning, röntgen, lagning till ett pris som du inte får ens röntgen för i Sverige! Ingen här har vad man vet haft någon form av anmärkning på behandlingen.
Hur skolorna är, om ungarna lär sig något har jag ingen aning om. Kan knappast vara sämre ställt här än hemma vad man får höra. 
Polisen är ingen man skämtar med, stenhårda och i stort antal, två olika sorters poliser. Vi svenskar fattade inte att alla bilister stannar vid övergångsställena för att släppa förbi oss gående. Ibland tycker man de skulle ha kört och inte tvärbromsat vid övergångsstället. Men vi har förstått att det är skyhöga böter om man inte lämnar gående företräde. Överhuvudtaget lär det vara höga böter på det mesta lagöverträdelserna här. På morgnarna kan man se två! Poliser lotsar över barnen vid ett övergångsställe när de är på väg till skolan, å de är ändå en ljusreglerad korsning. Man ser hela tiden polisbilar som rör sig i trafiken. Små enkla typ Seat, vad man kan se är de inte fullutrustade  med utrustning för alla tänkbara situationer som hemma. Det viktigaste är att ha enkla bilar som snabbt är på plats och kan agera. Eventuell utrustning får komma senare. Det är också vanligt att två poliser på varsin typ Vespa med blåljus cirkulerar på stan. Kan snabbt komma fram i köer. Med det klimat vi här har kan de ju åka året runt utan få frostskador. 
Verkar som vi i Sverige som slår oss för bröstet och tycker vi är världsbäst i det mesta har en del att lära av Spanjorena.

måndag 20 januari 2014

Slant

Det där med slantar är inte lätt, jo om man inga har så väger de lätt i fickan.
Jag minns första gången vi bodde i Spanien sen de införde €. Man blev knäpp på alla småmynt man fick stå och vrida och vända på för att se vilken valör det var. Följden blev att man slängde bort dom tills hjärnan registrerade att mycket smått grus eller cent som det heter blev plötsligt en ganska stor slant. Problemet är att stå i matbutiken och försöka få ihop tillräckligt med grus för att slippa ta sedlar som i och för sig är tusan så mycket enklare. Följden blir att grushögen växer, snart till ett stort grustag.
Men då finns det en lösning. Moneybox!! En sån hade jag redan som barn, var väl lagom dyr julklapp antar jag. Den var för den tidens svenska mynt som var rätt många. 1öring 2 öring 5öring 10öring 25öring 50 öring 1Kr 2 Kr 5Kr. Ja många mynt blev det. Då var moneyboxen fenomenal.
Ännu bättre är den med alla cent och €. En svensk kvinna här på campingen säljer boxen visserligen till ett väl högt pris, men för mig är den värd hur mycket som helst, nästan. Det har varit så enkelt att vid kassan räkna fram de småmynt som efterfrågas. 
Så härom kvällen så plockade jag i de lösa som jag hade, plötsligt exploderar den så fjädrar och mynt flyger runt inne i husbilen. Inte vet jag varför det hände, men hände gjorde det. Det blev att ligga på alla fyra och leta mynt och fjädrar till boxen. Hur jag än letade hittade jag inte allt. Jag är inte särskilt orolig antingen fångar jag upp dem med dammsugaren eller vänta till Ulla kommer hon har aldrig missat en kaksmula jag tappat på golvet. Tyvärr så ser den inte ut som det går att laga den. Därför har jag investerat i en ny idag. 
Som jag skrivit tidigare har det varit struligt med bankomaterna här, väldigt trevliga i och för sig. När man stoppar in sitt kort står det på svenska, välkommen herr/fru Sjöstrand! Mycket trevligt men vad hjälper det när automatjäveln snor ens kort och inte lämnar tillbaka det. Plus allt krångel med spärrning och att få ett nytt levererat hit ner. Nåväl det är historia nu. Min granne här Egons Ulla var vid bankomaten häromdan, stoppade inte in sitt kort utan hade bara tryckt på en Visa symbol varvid en massa text och en uppmaning att knappa in kortnummer och kod. Då blev hon förskräckt och gick därifrån. Så nu blev jag tillfrågad om jag kunde gå med och se så hon gjorde rätt. 
Var den rätta att fråga! har precis fått tillbaka mitt nya kort och kod. Visst sa jag vi går på måndag när banken har öppet sa jag, vill gärna ha någon att strypa om automaten snor mitt nya kort också.
Så vi tågade åstad, Egons Ulla provade först och se både kort och pengar kom ut, hurra.
Min tur, har två kort som jag skulle ta ut pengar på börjar med det ena och se kommer inte både kort och slant ut. Jösses! Sporrad av lyckan att stå med slantar i hand provar jag lyckan igen med nästa kort. Pris ske om inte gud så i alla fall bankväsendet som gett mig möjlighet att få äta mig mätt tills nästa bankuttag. Längre bort törs jag ej se. Med tanke hur billig maten och vinet är här överlever jag nog till Min Ulla kommer ner. Gäller hålla reda på Ullorna, här heter snart sagt varenda kä.. kvinna Ulla.
Tror det är fler än sex stycken med det vackra namnet. Sån sanslös tur jag har som normalt sett delar kudde med den varmaste och vackraste av dem. En dryg månad kvar till normal tillstånd inträffar igen. Förhoppningsvis går den månaden snabbt. Ser nu på väderrapporten att solen går upp någon minut tidigare varje dag nu, härligt. Apelsinerna är som allra godast nu söta saftiga och lättskalade. 
Vi går mot ljusare tider både bildligt och meteorologiskt, härligt 

tisdag 14 januari 2014

Faller ur ramen.

Satt och kollade på Leif G W Persson ikväll. Då berättar dom att en undersökning är gjort av vad för namn de flesta intagna på våra fängelser har. Jo säger LGWP alla som har namn som slutar på Y är kraftigt över representerade på kåken. Alltså RonnY ConnY JonnY och TonY. Va tänkte jag är jag inte normal på det viset heller? Varför sitter inte jag på Kumla eller Hall eller kanske på något annat av de trevliga anstalterna vi har i landet. De tycks ju ha det bra där, hinner knappt bli frisläppta innan de studsar tillbaka in till enkelrummet med tv och radio och gratis måltider. Här har man jobbat och slitit i hela sitt liv för få ihop till restskatten. Jag måste missat nått. Man behöver väl inte slå ihjäl nån för att komma i åtnjutande av förmånen  med gratis uppehälle. 
Vad skulle man kunna göra då. Kanske om man på sommaren tafsade på expediten på konsum, eller slog en hammare i disken hos urmakaren. Man behöver väl inte ta nått man är väl ingen tjuv. När hösten går över till vinter är det så dags för rättegång, jag skulle så klart erkänna och få bostadsfrågan löst över vintern. Skulle inte vara nödvändigt att åka ända till Spanien för slippa snö och kyla. Dessutom har jag levt upp till mitt namn som slutar på Y!
Kanske det vore enklare att byta till namnet Bengt. Det är klart under representerat vad jag kan förstå.
Det namnet råkar också,stå i passet mitt. För jag trivs alldeles förträffligt här i det sköna klimatet i Spanien. Har jag som åkare inte blivit inburad trots att man varje dag stod med ena foten på Kumla anstalten för brott mot arbetstiden eller hastigheten kanske överlast eller brott mot någon annan paragraf, många såna är det. 

Bra å ha!

Här på Bahia camping är det många svenskar. Den campinggatan vi står på är det stor dominans av svenskar. De allra flesta är pensionärer med olika yrkes karriärer  bakom sig. Till all lycka har de bättre minne än mig. Så de kan man konsultera i många frågor kring det tekniska på husbilen.
De senaste veckorna har jag märkt att jag inte kan lita på vårt kyl/frys skåp. Det är automatisk omkoppling till lämpligaste drivkälla. Gasol, 12v, 230v. När vi står här är gasolen det bästa alternativet.
När gasolen är slut blinkar en diod på kylen, efter flaskbyte får man stänga av kylen ett ögonblick och starta om det igen, inget större besvär, bara vrida på vredet så funkar det igen.
Nu har jag märkt att det händer att dioden larmar att kylen inte är igång. Det har varit att köra samma procedur igen. Stäng av koppla på och det har varit frid och fröjd igen, tills nästa gång.
Det har så klart legat i mitt bakhuvud och grott, kommer det funka tills vi kommer hem. Men som född med tummen mitt i handen aktar jag mig noga för att börja skruva med för mig okända manicker.
Ibland har det poffat och smällt vid kylens luftintag, men trott att så skall det väl vara.
Men igår när jag satt försjunken i låneboken på IPadden, Analabeten som kunde räkna, faktiskt ännu dråpligare än Hundraåringen. Skrivna av samma författare. Hoppade jag högt när en mycket kraftig smäll inträffade. Först tänkte jag, nu har en Flamingo flugit in i bilen, eller har nån kastat en sten på vår bil? Nej tänkte då på kylskåpet, gick ut och kollade om gallret till luftintaget farit all världens väg, nej. Några bucklor på bilen efter större fågel nej. Kollade dioden på kylen den lös. Ryckte på axlarna och fortsatte med boken igen, svårt att lägga den ifrån sig. Man träffar alltid nån att prata bort en stund med. Idag råkade Lasse en sån där bra att ha gubbe passera mig. Förklarade mitt problem med kylen för honom. Ja visst sa han dags att sota pannan! Eeh ja ha sa jag och såg kylskåpets panna ligga isärplockad på marken. Är det svårt frågade jag. Nej ta bort gallret på bilens utsida lossa en skruv och gå först ner till Kinesen och köp en smal stålborste gå sen hem och knacka på skorstenröret  så sotet släpper borsta sen försiktigt vid brännaren. Det är när sotet ramlar ner från skorstenen som då lägger sig på brännaren och orsakar driftstörningarna. Eftersom det är flera månader sedan jag hos kinesen köpt en sådan stålborste var det bara att sätta igång. Kors i taket fick både isär och ihop det hela och pannan verkar gå störningsfritt, får se hur länge det varar. Dessutom har vi det varmt och skönt idag och nyss kom solen fram, känns lätt att då ta min långpromenad även om det är lunch time men det kan vänta. Campingen är för övrigt fylld till sist platsen nu, sådana som kommer nu får vända, och stå nån annan stans och hoppas att någon lämnar sin plats, det är lite omsättning någon far vidare eller kommer. De som kommer nu kommer till den spanska vintern, vi som kom tidigt i höstas vet hur underbart varmt det kan vara här. Men man ska inte klaga, förra veckan kunde vi sitta i timmar i minimala kläder och sola oss. Men som man säger i gnällbältet. Det är dumt att inte klaga!

fredag 10 januari 2014

Rookie

Så heter det när man är nybörjare tror jag. 
En gång i månaden har vi här på Bahia Camping en boule tävling. Det kostar en € att deltaga. Jag har aldrig spelat boule innan vi kom hit, men det var ett måste tyckte man här. Så jag gick till "Kinesen" och köpte en väska med klot. Varje onsdag tävlar vi på vår boulebana på campingen. Men sista fredagen i månaden är det allvar. Nu stökade helgerna till det så det blev idag som det tävlades. Man betalar en € i anmälningsavgift för att få deltaga. 36 segersugna deltagare skulle göra upp om segern.
Det går till så att man lottas mot motståndare och även bana. Sen möter man då denna person. Den som vinner går vidare, förloraren åker ur. Vann min första match trots stort underläge i början.
Man kastar tre klot var har man en kula närmast "lillen" får man en poäng två närmast två poäng. Bingo om man skulle lyckas få alla tre kloten närmast, tre poäng. Man spelar i åtta ronder den som har mest poäng vinner så klart. Nästa match vann jag också till min stora överraskning. Tredje matchen var mot en kvinna som inte bor på campingen men i en lägenhet ner på stan. Hon kommer upp för träningens skull, det sägs att hon spelar på SM nivå, flerfaldig svensk mästare. Jag förlorade de tre första ronderna, men först till åtta gäller. Så än fanns det hopp. Plötsligt när jag ser mig omkring är det bara vi två som spelar, jag frågar då varför alla står och tittar på oss? Ni är ju i final! Va?
Final eller inte jag blev fullständigt utspelad, ingen hade väntat något annat.
Vid efterföljande prisutdelning var sedvanliga vinflaskor priser. Det stod tre en liters flaskor på bordet. Segrarinnan tog efter lång begrundan en vinflaska som antagligen var av hög kvalitet. Sen presenterades jag som årets rookie och andra pristagare. Fick gå fram och välja flaska. En flaska var på två liter, ja sa jag ja är inte så mycket för smaken på vinet, mera för yrsla sa jag och tog tvålitern. Stort jubel bland de andra. Jag förstår jag är populär ikväll bland grannarna så det här blir nog bäst trodde jag. Ett kort tal till min besegrare hann jag med, sa att bli besegrad av en ung kvinna i sina bästa år var ingen skam för en gubbe med bäst före datum för fyrtio år sen. Vilket också väckte jubel bland åhörarna.
Får nog regla dörren nu, verkar stryka omkring en del vin törstiga individer utanför just nu.

lördag 4 januari 2014

Plötslig värmebölja

Kors i taket, för andra dagen i rad har jag suttit flera timmar i solen i bara badbyxor. Här gäller det ta alla chanser att bryna gubbfläsket. Sådana här dagar påminns man om varför man är här.
Torsdagens cykelrunda blev inställd då vädret var tveksamt, mörka moln men det kom inget regn.
Men igår hördes ropet om tio minuter blir det cykeltur, då det är trevlig avkoppling var det bråttom att göra sig i ordning och få på sig varningsvästen så man syns. Alla turer har gått via Grand Alicant där Lidl har sin närmaste affär. Så idag tänkte jag att jag gör sällskap med dem dit. Där stannar jag och de får fara utan mig, jag går i lugn och ro utan stress och handlar. De har nämligen en del mycket bra varor som de är ensamma om. Jag har monterat en korg på pakethållaren som rymmer en stor kasse. Nu blev det en full och tung kasse med varor. Var glad för elcykeln som inte protesterade mot den tyngre bördan. De andra hade åkt vidare så jag kunde i min egen takt trampa på i det härliga vädret. När jag så småningom kom in i centrala stan är det mycket enkelriktat och därför mycket åkande på trottoarerna. Vilket tydligen är accepterat. Men på flera sträckor åker man på gatan och trängs med bilarna på de ibland mycket smala gatorna. På ett ställe blev det onödigt trångt så jag stannade och satte ner foten. När jag stod där och väntade kände jag hur jag höll på att tappa balansen. Skulle då snabbt lyfta upp foten på trottoaren för att återfå balansen genom att stå mer bredbent. Nu är det så att här finns inga rännstenar och gatubrunnar som i Sverige. Så på utsatta ställen är kantstenen till trottoaren ovanligt hög, så var det just där jag stod vilket gjorde att jag inte fick upp foten och följdriktigt kände hur jag i slow motion sakta satte mig på ändan och fick cykeln över mig. Konstigt nog ramlade inga varor ur korgen. Så det blev till att få bort cykel som låg snyggt och prydligt över mig. Kan med bästa vilja i världen säga att jag är smidig när jag försöker kravla mig upp i stående ställning. Men med lite stön och stånk stod jag där och kände efter om alla ben i kroppen var hela, vilket de var. Däremot är det ingen njutning att sitta ner i fåtöljerna i bilen just nu. Har nu fått lära mig att man kan inte stå med en fot i backen när man har tungt lass på pakethållaren, och med lätt lutning på cykeln. Då stjälper det. Vet inte om de små hjulen är känsligare för det. Har ju stått så på samma sätt hundratals gånger utan problem när jag inte belastat pakethållaren med tunga varor. Men nu har jag lärt mig den hårda vägen.