Hörde jag rätt?

Nu när vi närmar oss dagen för Ullas hemresa så har Ulla sagt att det känns tråkigt att lämna Bahia. Va?? Sa jag. Vet hur mycket barnbarnen drar i Ulla. Ja inte bokstavligt förståss. Men det sociala livet här med nya goda vänner har blivit mycket bra. Vi är här av samma skäl de flesta av oss. Kroppar som mår bättre i detta klimatet, solen och värmen samt då umgänget med de andra svenskarna. Man har inga krav utan man ställer upp på det man vill vara med på. Inga inbjudningskort sänds ut, man knackar på sätter sig ner och snackar en stund. Tidigare när vi hade så varmt satt man ute länge på kvällen någon gick förbi stannade till en stund, kanske drack ett glas vin, innan man gick vidare. Inga krav det sker spontant. 

Igår kväll var vi på krogen och åt mycket god varmrätt som avslutades med Irish Coffey.Himmelen var hotfullt svart när vi utrustade med paraplyer marscherade mot beachen och krogen. Vi ledsagades av blixtar runt omkring Santa Pola men inget regn på oss. När vi däremot skulle gå hem regnade det rejält damerna tog en taxi medan vi gubbar lufsade på till fots. Åter en lyckad kväll i trevligt sällskap. För mig med hörapparater är det bra om det inte är för många vid bordet. Blir gärna error i pallet när det blir för många som surrar, en gång var vi bort emot ett tjog som var ute och åt. För mig blir det bara jobbigt då. Men gårdagens fest var helt okey.

Ja ha säger vän av ordning, du får det jobbigt när många snackar på samma gång? Hur kan det bli det? När du får ett par glas vin i dig är det ju bara du som håller låda, ingen annan får en syl i vädret!

Med sådana vänner som säger sådana sanningar behöver man inga ovänner, eller?