Snart är det hjul igen!

Tre veckor tills det vänder och vi går mot höst och mörker!

Maj och snart juni och vi har inte åkt en meter med Malin än. Jag har kastat kryckorna för ett par veckor sedan, att gå är inga problem, men att resa sig från ha suttit på en stol eller min fåtölj ger mig ganska starka smärtor. Det gör att det inte varit läge att ut och åka innan jag känner mig bättre.

Vår Lofotenresa har ju fått skjutas på framtiden, kanske förhoppningsvis nästa år om hälsan står oss bi.

Med det vackra och varma väder vi för närvarande har börjar det bli jobbigt att inte virra omkring i vårt vackra land med Malin. 

Har i alla fall idag beställt en markismatta, det är en matta att ha utanför Malin för att ställa bord och vilstolarna på. En stadig sak vilken gör att det är lättare för mig att inte snubbla och bryta några nya ben i kroppen. Är markisen utrullad så står både möbler och matta torrt och bra.

På torsdagen kom "Evert" och Maggan med sin husbil för att hälsa på oss, vi talade om för dem att det gick bra att stå utanför vårt hus. Men när de ringde stod de på Skrea camping, de kände sig tryggare där.

Okej, vi kommer och hämtar er så bjuder vi på mat med tillbehör sa vi.

Satte oss i bilen och for dit, de hade sagt vilken numrerad plats de stod på.

Vi har med dem rest flera gånger Kroatien senast, före det till Barcelona, så vi är väl bekanta med deras husbil.

Nu stod vi och kliade oss i skallen för vi kunde inte se deras husbil någonstans! Ringde upp E och frågade var sjutton de stod, vänd på dig så ser du mig, vi står 10 meter från dig!

Jodå en splitter ny husbil av annat fabrikat, första resan. Inte undra på att vi inte hittade dom. 

En trevlig kväll hos oss, Ulla som vanligt trollade fram en fantastiskt god supè med dessert.när mörkret föll körde jag dem till sin bil.

Igår bjöd de på grillade karrè och färskpotatis med alla tillbehör i det härliga vädret.

Vi hade tidigare preliminärt planerat att ha sällskap till Portugal i höst, men nu står det klart att det passar inte in tidsmässigt B.l.a. 

Både tråkigt och samtidigt en lättnad. De är mycket bra att resa med lättsamma och trevliga på alla sätt och vis. Därför är det synd det inte klaffar tidsmässigt.

En lättnad? Ja på så vis att det är jobbigt att köra först och se att de hänger med i städer med mycket rödljus korsningar, eller om det kommer långtradare emellan så vi inte ser varandra.

Lika jobbigt är det att köra bakom, att hinna med vid rödljuskorsningar, eller inte fastna bakom nån lastbil.

Men det är egentligen inget stort problem, istället för att åka som hopkopplade kan man bestämma att var och en åker för sig och träffas längre fram på förutbestämd plats, åker i sitt eget tempo.

Så visst har det varit roligt med deras sällskap, men nu ser det inte så ut.

Hos oss fortsätter planeringen inför höst-vinter-vårvistelsen i sydligare nejder, mycket ringande till försäkringsbolag både för Malin som för oss, assistansservice för Malin gällande alla EU länder. Sjukförsäkringar för oss under hela tiden utomlands. Internationella försäkringskort för Malin där det står på flera språk att hon är försäkrad och skatten är betald. Ja mycket är det för en gammal virrig hjärna att ombesörja. Kolla med Telia så vi kan ringa och surfa. Tror jag har det mesta under kontroll.

Första juni skall vi sätta in Malin itrafik igen och kolla att allt fungerar inför resan till Fåsås fäbod i midsommar. Vi var där för två år sedan och hade mycket trevligt, då hade vi sällsynt tur med vädret, molnfritt strålande sol och varmt. Det tillhör inte vanligheterna med sådant väder på midsommar. Så vi håller tummarna för att vädergudarna är med oss i år med.

Malin längst till vänster, vill nog komma ut från vinteridet kommer nog vara lika yster

som kossorna vid kosläpp på våren! Gäller ha strama tyglar.

Hej!

dä ä bara jag igen!

Var ett tag sen jag ritade ner några bokstäver här. Tycker inte jag har nått att snacka om. Har varit låg i humöret en längre tid. Sex veckor sen jag spräckte knäskålen, och jag har inte varit utanför dörren förän i går. Gå med kryckor visade sig svårt med min hand med de brutna fingrarna, trots det gått snart ett år sedan denna olycka har jag värk fortfarande. Har insett att detta får jag leva med, det är inte värre än det går bra.

När jag öppnade bloggen idag lös ett meddelande på skärmen att om inte Blogger uppgraderar sig stängs denna blog ner! Inte vet jag hur jag får dem att uppgradera, få se hur länge jag kan skriva här.

I förgår var jag hos sjukgymnast med mitt knä, ja övriga kroppen va mä också förståss. 

Fick ett program att göra hemma två gånger om dan.

Gick hem med viss svårighet, ställde undan kryckorna, igår tog jag en promenad utan dem, gick hyfsat fick hålla Ulla i hand under promenaden, var inte igår det hände senast, om jag säger så! 

Börjar tycka det är hög tid att göra i ordning Malin för säsongen, skall dammsugas ur och tvättas invändigt samt lägga in madrasserna och sängkläder och allt annat som skall packas in för att den ska vara beboelig. Som tur är har vädret i vår inte inbjudit till några utflykter precis men nu börjar det kännas dags.

Lofotenresan får vi skippa i år, men midsommar vid Fåsås fädbod räknar vi med, håller jag mig i skinnet och inte dansar "små grodorna"  så kanske knät stoppar för rundturen på Vildmarksvägen direkt efter midsommar firandet. Med lite tur kanske vi sammanträffar med Bength å Lena. De räknar med en norrlandsresa ungefär samtidigt med sin nya husbil. På hemväg en sväng förbi Martin och Brith i Gävle  skulle sitta bra.

Sedan får vi ta och vila upp oss och panta flaskor och burkar så vi får kapital för höstens äventyr. Resan till Portugal och senare övervintringen i Spanien.

Igår fick vi ett glädjande besked, vi kan få tillgång vissa perioder till en lägenhet i utkanten av Torrevieja under vintern. Vilket naturligtvis är underbart att kunna byta ut vår lilla Malin mot en mycket fin lägenhet nära havet, med tvättmaskin,  Wi-FI och tv med svenska program + alla tänkbara sportkanaler. 

De perioder vi ej har tillgång till lägenheten skall Malin få ta oss på utflykter till sevärdheter vi tidigare missat. Känns perfekt för min del, nu gäller det att jag håller mig på benen så jag inte slår pipen i backen en gång till. Tredje gången gillt heter det, å det måste jag till varje pris undvika, räknar med ett år till utan rullator.

Med lite tur kanske vi får sällskap på nerresan till Portugal med Ingvar och Maggan. De har starka planer på att åka vid samma tidpunkt som oss. Vi har haft sällskap med dem flera resor tidigare, Barcelona en resa Kroatien senast har trevligt i deras sällskap. Ja nu har vi mycket att se fram emot, vilket höjer min låga nivå på humöret till nya höjder. Vilket nog Ulla är tacksam för.