Fan

Alltså en fan till en klubb alltså. 

Redan när jag var en liten pojke vann jag en ishockeyklubba i en tävling som tidningen Rekordmagasinet utlyste. Priset var en signerad hockeyklubba av Sven Tumba Johansson dåtidens största stjärna, främst i hockey men även landslagsman i fotboll några gånger. Det var för en liten pojke  väldigt stort att vinna den klubban med idolens autograf på.

Eftersom morfar och mormor bodde i Stockholm och vi ofta var där och hälsade på dem hände det att pappa tog med mig till Stockholms stadion för att se någon match. Oftast var det ena laget Djurgårdens IF. Men också någon gång även landslaget Tre Kronor. Tumba hade en huvudroll i bägge lagen. 

Så sedan dess har Djurgårn varit laget i mitt hjärta.

Såg igår hyllningarna av Peter Forsberg, den största hockeyspelaren någonsin. Hans moderklubb Modo hissade hans tröja i taket. I sitt tal efteråt sade Peter att den Djävuel finns inte som kan slita ut mitt Modohjärta ur min kropp.

Har lika gärna kunnat vara mina ord om Modo bytts ut mot Djurgårn. 

Djurgårn spelar i högsta serien både i hockey som i fotboll.

I höstas lyckades Djurgårn kvala sig upp till Elitserien i hockey, efter ha spelat i serien under två säsonger. De lyckades mot alla odds klara kvalet och fick börja spela i elitserien igen i höstas.

Alla experter dömde ut laget, ingen säger ingen trodde de skulle klara sig kvar i högsta serien med det orutinerade laget av mest egna produkter, de flesta var juniorer.

Hösten var magisk laget vann ganska många matcher, mest på grund av underskattning från motståndarna och samlade på sig poäng. Serien består av 55 omgångar och när det är färdigspelat får de två sista lagen kvala mot topplagen i serien under. Lagen som är sist i elitserien är inne i en negativ trend, efter de riskerar att vid kvalförlust ramla ur elitserien, medan de lag som kommer upp underifrån är inne i en positiv trend vilket gör hela anrättningen till en nervkittlade historia.

Där vill man för allt smör i Småland inte hamna.

Som Djurgårdsfan, alltså supporter har tiden efter jul varit ett liv mellan himmel och helvete. För med tiden har de övriga lagen lärt sig att ta Djurgårn på allvar och lärt sig hur man stoppar dem.

Vilket då resulterat i att segrarna uteblivit i hög grad. Sedan har mitt lag haft en osannolik utur med skadade spelare, flest skadade spelare än något annat lag, vilket gjort att juniorer fått sättas in för att få fullt lag! 

Ikväll hade de en match som om de vann var de klara för att få vara kvar i högsta serien utan kvala för det.

Lyckligtvis kan jag följa alla matcher på TV. Det  var med bävan jag satte mig i fåtöljen för att se matchen. 

Till all lycka vann Djurgårn genom att lagets bästa spelare gjorde en soloprestation i den högre skolan och gjorde det avgörande målet. Det var en otrolig lättnad framför allt för laget som ingen trodde på! Men även för mig. 

Att de inte krigar i toppen av serien om mästerskapet gör mig inte ett dugg, är bara så glad över att laget i mitt hjärta mot alla odds klarade av att knäppa alla experter på näsan.

Kommer att tänka på Djurgårdssupportern som på sin dödsbädd bad få bli medlem i AIK!

Släkten höll på att smälla av och undrade om han så här i dödsögonblicket förlorat förståndet frågade hur i allsin dar kan kunde säga något sådant??

Jo se sa den gamle mannen det är bättre om en AIKare dör än en Djurgårdare.

En klok man man kan ta lärdom av, har anmälningsblanketten till den klubben ligger i byrålådan till det är dags för mig att kila vidare. Kanske man skriva sin namnteckning redan nu så Ulla bara har att lägga brevet på brevlådan när den dagen kommer.

När slutsignalen ljöd ikväll och matchen var vunnen hämtade jag en näve isbitar tog fram en flaska Wiskey som jag inte smakat på sedan mer än sex månader sedan. 

En vit period på sex månader bröts idag, och smakade faktiskt inte så illa. Skål!!

Kalla

Vad ska man kalla Kalla?

Jo Charlotte Kalla kan man benämna svensk skiddrottning. Förväntningarna är skyhöga på att hon skall vinna guldmedalj på 10Km fristil, alltså skejting på skidor.

Hoppas hon fått ladda upp i lugn och ro så hon kommer laddad och taggad som det heter.

Värre verkar det ha varit för hennes svåraste konkurent Norskan Johaug som mest fått svara på frågan från Norska journalister om vilken sorts trosor hon har under den tunna skiddräkten!!!

Har du stringtrosor var frågan hon fick, de kallas också för rem i röven. Nej det hade hon inte.

Har själv aldrig provat ett dyligt plagg, kan tänka mig någon annan form av underkläder som inte skaver och skär in. Däremot har jag inte sett eller hört någon intervju med hennes manliga kollegor i norska laget om de kör med rem i röven eller ej.

Har svårt att förstå vad det har med skidåkning att göra. Men vänta nu, det kanske är det hemliga vapnet! Har man en rem i röven som skaver och skär in då kanske man skidar fortare än någonsin för att komma i mål och få riva av eländet.

Så ropen skalla heja Kalla, oavsett vad du har under. Tar du guld kallar vi det bragd. Eller under.

Så det så.

Vår i luften?

Nu har vi vår i luften flickor, var har ni er??

Ett gammalt skämt från en studenttidning.  Aktuellt så här års.

Väderleksrapporten meddelar oss denna nyhet med stora rubriker, jaha tänker jag och ser ut genom fönstret där snön yr i luften! Rubrik i dagens tidning är blixthalka tre döda i trafiken!

Vad är det för vår undrar jag? Det är fortfarande februari månad och under hela mitt liv har det varit en vintermånad, så har även mars varit. Nu verkar det som vårt jordklot håller på att tippa över så klimatet ändras. Snart går väl sol och badresorna till Antarktis och Mallorca blir skidparadiset på jorden! 

Någon promenad i detta väder glömmer vi lätt bort en sådan här dag. 

Nej det blir nog någon av de inspelade filmerna vi ha i vår TivoBox. En mycket bra att ha Box får jag säga.

Tv programmen domineras för tillfället av action, deckare, kriminalserier och ond bråd död. 

Börjar stå oss upp i halsen nu. Var är alla feel good filmer och program någonstans?

Våld och mord har vi alldeles för mycket i verkliga livet. 

Hur tänker man när man måste ha en stor kökskniv på sig när man går ut? Eller ett skarpladdat vapen?

Den tiden är sedan länge förbi när man tordes tuta på en annan bilist, risken för att det visas fingret eller en knuten näve är mindre än att en kulspruta ger eld eller kanske en handgranat kommer flygande. 

Det blev mycket elände här, vi höjer blicken och konstaterar att även om det just nu snöar så är dagarna ljusa längre och den riktiga våren och sommaren står för dörren. Bara någon kan ta i och knuffa upp den dörren tack.

Sjukt!

Årets mode ord. Vem som än säger vad som helst får alltid in ett eller flera sjukt. Va då sjukt?

För mig är ordet sjuk eller sjukt något negativt eller tråkigt. 

Lyssnade på referat från VM i hasande på lagg. (skidåkning på tvären). Den lilla söta svenskan som vann silvermedalj fick frågan, hur känns det. Svaret hon gav. Sjukt bra sa hon??

Va då tänkte jag när hon fortsatte jag är sjukt glad. Men tyvärr finns inte utrymme för ett sjukt firande ikväll. 

Sjukt firande för mig kan vara om någon mig närstående är friskförklarad och lämnar sjukhuset, då kan jag vara glad att det sjuka lämnat den sjuka människan.

Vad klädsamt det kunde vara om man istället säger jag är jätteglad, eller jublade glad, överlycklig säger också att känslan är positiv. 

Något måste vara fel när ordet sjukt används för att berätta något positivt.

Detta blir jag så sjukt trött på!

Vart är vi på väg?

Så frågar man i det populäraste tv programmet som sänds för närvarande.

Två lag tävlar om att lista ut med hjälp av ledtrådar och filmsnuttar vart är vi på väg?

Det är verkligen en aktuell fråga i dessa dagar.

Vart är hela Världen på väg? Med tanke på vad som hände i Paris med terrorattacken mot tidningen med alla dessa oskyldiga som fått sätta livet till, och nu senast dödsskjutningen i Köpenhamn.

Detta judehat som blossat upp, främst från Islamister. Vad jag kan förstå har i stort sett alla krig varit religionskrig de senast 2015 åren.

Över hela jordklotet rasar inbördeskrig. Terrorangrepp är nära nog omöjligt att försvara sig emot.

Judiska församlingar i vårt land kräver polisövervakning av synagogor. Vilket jag kan förstå, frågan är hur många tungt beväpnade poliser behövs för detta ändamål? Polisen behövs till alla andra våldsbrott och rån som dagligen inträffar och som man inte har folk eller resurser att klara upp. 

Undrar hur man tänkte när man skrotade värnplikten och lade ner nästan alla regementen i landet?

Hotbilden från Ryssland med nya u-båts kränkningar samt överflygningar med krigsflyg i svenskt luftrum. Nu skulle vi mer än någonsin behöva ett starkt försvar.

Med värnplikt löstes en stor del av ungdomsarbetslösheten. Tusentals unga män fick utbildning och försörjning  under de månader de var inkallade. 

Idag kanske man kunde ha dessa värnpliktiga till att i stället för poliser övervaka möjliga mål för terrorister och självmordsbombare. Flera övervakningskameror, den som har rent mjöl i påsen har ingen anledning att rädslas för att komma på bild. Tvärt om, verkar som alla människor vill komma med på bild med så kallade "sellfis" bilder man tar på sig själv helst tillsammans med någon känd person. Så varför ska man vara rädd för att synas på en övervakningskamera? 

Törs man handla på något av våra stora köpmarknader, törs man gå på bio eller teater? Hur stor är risken att någon ärthjärna spränger Globen eller Scandinavium i luften under någon hockeymatch?

Idag kan man läsa att det på ett av våra sjukhus saknas 70!! Sjuksköterskor. Har jag missat något? Har de råkat ut för nån form av Ebola utbrott? Hur kan det plötsligt saknas så många?

Jag har helt klart för mig att man måste vara kärnfrisk om man vill överleva en vecka på ett svenskt sjukhus. 

Vad som hörs ofta är alla dessa invandrare med hög utbildning i eftersökta yrken i vårt land som inte får  återupptaga sitt yrke här förän efter flera års utredning. Det mest kvalificerade jobb de kan söka är som taxi eller busschaufför!

Så jag håller med programledaren för det populära tv programmet, 

VART ÄR VI PÅ VÄG??

Lätt på foten!

Nej inte på det viset!

Vid min dagliga långpromenad tänkte jag på mina skor. Är en typ av motionssko med GoreTex som släpper ut fukt men inte andra vägen. De har jag gått i hela hösten och vintern, utom de få dagar det har varit för mycket snö att pulsa fram i. Problemet är att jag går på fotens yttersida därför sliter jag ut dem i förtid. Inget nytt problem för mig, kommer att tänka på när jag var barn.

När jag var i skolåldern fanns inget "fritis" för ungar när det var skollov, så när ett sådant infann sig fick jag gå upp tidigt och följa med farsan i hans lastbil. Det innebar en promenad till garaget som var beläget vid Fredsgatan, vi bodde då vid V Bangatan 3 så det blev en ganska lång väg att gå så tidigt på morgonen för en liten parvel.

Minns då du farsan sade åt mig flera gånger under promenaden. Lyft på fötterna. 

Tydligen hade jag för vana att släpa fötterna efter mig, vilket naturligtvis slet på skorna.

När jag kommit upp i 10-11 års åldern hade farsan fast körning vid ett cementfabrik utanför Örebro.

Bland annat levererade han cementrör till bönder för täckdikning, det innebar att han skulle lägga av dem på det halvmjulka gärdet i en lång rad. Då var jag till nytta jag hade lärt mig köra lastbilen och ute på åkern fick jag sakta köra framåt emedan farsan rev ner rören till marken. Det kliade i foten att få trampa ner gaspedalen lite längre, men då skrek farsan att han inte hann med att lägga rören snyggt.

Så det gällde vara lätt på foten.

Några år senare upptäckte jag att skolkamraterna börjat med skor med mycket spetsiga tår, kallade "myggjagare". Med klackjärn! Vad häftigt att gå och smälla med klackarna, klickeri klack sådana ville jag ha. 

Nä nä sådana skor kan inte vara bra för fötterna med de spetsarna för tårna tycktes det hemma.

Så jag fick studsa fram på mina rågummisulor medan kompisarna klickade fram med sina klackjärn.

Det var ungefär samtidigt man upptäckte det där med tjejer, fast det var något konstigt med dom, någon visste att de satt ner när de kissade! Konstigt, men det var något spännande också, fanns kompisar som pussade på dem! Måste väl vara äckligt eller. Hur bär man sig åt för att prova att pussa någon av de snygga tjejerna? De andra ville man inte testa med. 

Tyckte mig märka att grabbar med klackjärn på de spetsiga myggjagarna såg mer självsäkra ut där de klapedi klapade fram och drog tjejernas blickar till sig. 

Nåväl tids nog fick jag uppleva den hissnande känslan av att få "släta av en tjej"

Idag under promenaden konstaterade jag att det där med spetsiga skor och med järn är nog inte inne idag. Går förmodligen inte få fast klackjärn på mina joggingdojor heller.

Är smällar man får ta. Med en klackspark!

Va roligt.

Det stora bolaget SCA som tillverkar papper och är ett av landets största bolag. Deras ordförande och verkställande direktör med flera toppchefer i bolaget har levt i sin egen lilla värld  och utnyttjat bolagets egna jetflygplan till sina privata resor. Mera utom tjänsten än innom densamma. Trevligt för dom, tänk att flyga i det egna firmaplanet till fotbolls VM i Brasilien, slippa trängas med vanligt folk i överfulla plan. Fruar och andra närstående som flugit till olika metropoler för rekreation och shopping , det är väl trevligt för dom att kunna utnyttja jetplanet för dessa ändamål. Jag menar planet mår säkert bättre när det flyger än står oanvänd och förfaller på marken.

Har svårt att förstå dessa tråkmånsar som invänt på att dessa hårt jobbande män och fruar och släktingar tar sig den friheten och därför fått den att lämna sina fina jobb. 

Tänk att ha så upphöjd position i samhället och så bara bli utsparkad, hur grymma får man vara egentligen. 

Glädjande nog får åtminstone verkställande direktören ett avgångsvederlag på två årslöner, cirka 22 miljoner kr som plåster på såren.

Det borde innebära att hans fru inte behöver titta noga efter extrapriser i mataffären de närmaste två åren.

Kanske blir det hårt att köpa kläder på det lokala HM eller kanske Zara finns i kvarteret dom bor.

Inte samma sak som shoppa i Paris eller Milano. Fast högre status än att handla second hand på Myrorna. 

Livet kan vara grymt sa grisen!

Ja se fruntimmer!

Läste något trevligt i tidningen. En kvinnlig sexmissbrukare tror jag hon var, låste in en tjuv eller rånare i flera dagar och proppade honom full med Viagra!! Låter mycket spännande, undrar hur man hittar hem till henne? 

Sedan är det detta med alla skjutningar man kan läsa om varje dag. Som väl är så handlar det ofta om gängrelationer. De olika gängen försöker eliminera varandra, vilket sparar polis och samhället tid och pengar. Inga rättegångar med vittnen som inget sett! nej raka spåret till kyrkogården.

Idag läste jag om en ung kvinna som använde den långa kökskniven på ett sätt som hom troligtvis inte lärde i skolköket en gång. Nämligen stack den i sin man, inte att rekomendera. 

Gäller att se upp med fruntimren, förr i tiden nöjde de sig med att drämma brödkaveln i skallen på drummeln de var gifta med. Nya tider nu tydligen.

I höstas läste vi med förskräckelse om en kvinna i Askersund som inte bara använde kniv utan både yxa och en såg på en rival om en karl.

Tur att när man ser sig själv i spegeln på morgonen inser att bäst före datum har passerats med god marginal, och därför inte kan längre göra succé på den öppna marknaden, utan det är nog lugnast att hålla sig hemma i vår lugna vrå och klappa försiktigt Ulla medhårs så behöver jag nog inte gömma knivarna i köket.

En underbar februari dag i dag svag vind strålande sol och sju plusgrader. Vilket gjorde att dagens motionsrunda togs i ett något lugnare tempo för att riktigt njuta av dagen. 

Det låter som mitt vanliga tempo är så mycket högre, det vore att ta i, men jag klarar de sju Km som en runda är utan rullator fortfarande vilket är bra nog.

Ikväll får man koppla av med lite hockey på tv, har i flera kvällar setat med hjärtat i halsgropen när en samling galningar av bägge könen störtar sig utför en bergvägg på skidor i drygt 120 Km/tim.

Så unga och redan trötta på livet? Eller vad driver dem, jo visst ja pengar och berömmelse naturligtvis.

Berömmelse fick kvinnan med kniv, såg och yxa, men inte på det vis hon trodde, livstids fängelse. Inget att sträva efter om man frågar mig.

Någon dag drömmer jag om att få bara glädjande nyheter och händelser i tidningarna och på tv nyheterna.

Kommer tyvärr aldrig att hända med något att glädjas åt.

Jo förresten, stod att läsa att om pensionen är lägre än tiotusen i månaden är man fattigpensionär!

Då kan jag glädja mig åt att jag ligger precis ovanför den gränsen. 

Skulle vara skämmigt att efter ett helt livs arbete sluta som fattigpensionär. Nästa år blir det kämpigt då skall min pension sänkas med trehundra i månaden.

Borde jag börja träna på att sitta utanför Tempo med en pappmugg framför mig. Känns ovant men kan smyga lite i busken och se hur de gör som idag sitter där.

Tack Sveriges television.

Tack för vi fick ett alternativ till Melodifestivalen. Vadå melodi? Det var många år sedan det fanns något nummer med melodi i. 

Nej ikväll kunde man på kanal två samtidigt se ett program med Alice Babs och Charlie Norman inspelat 1999. Med de bästa musiker landet då hade.

Ett fantastiskt program med vår största kvinnliga sångerska någonsin, om man frågar mig!

Både Alice och alla musikanterna lyste av glädje att få spela tillsammans, och man såg hur de levde sig in i varje ton som ljöd i låtarna. 

Charlie Norman har varit en favoritartist för mig sedan tonåren då jag blev helt såld på hans boogie voggie hamrande på pianot. Det var på sitt sett en förlaga till Rock'n'roll  vilket som startade ungdoms revolt kan man kalla det. Charlie var King of Boogie. 

Önskar att alla unga som idag vill bli kallade artister satte sig ned och tittar på det program vi sett ikväll och verkligen får se hur spelglädjen formligen sprutade ut från alla artisterna, och och hur det smittade av sig på publik och tv tittarna.

Melodifestivalen har inget med musik att göra längre, groteskaste klädsel, utseende och utförande vinner. 

Som grädde på moset visades efter det programmet  Filmen Swingit magistern från 1940!

Det blev hennes debut och genombrott som artist. Så här 75år senare kan man inte påstå att den fortfarande håller måttet, men ändå roligt att få en nostalgitripp.

Två dagar med plusgrader ute nu, blev förvånad hur snabbt snötäcket har sjunkit samman. Två tredjedelar av snön försvunnit på två dar, mycket beroende av den ständiga hårda blåsten vi har.

Man känner sig inte längre som Bambi på hal is längre, skönt.

Mycket ska man höra

innan öronen trillar av.

Slog mig ner i min fåtölj med en kopp kaffe för att se nyheterna på TV. Höll på att sätta kaffet i fel strupe när det sägs att pensionerna sänks nästa år med 300kr i månaden!! 

Årets höjning blev 185kr samtidigt höjdes skatten med just det 185kr!! Så smart uträknat, måste väl vara någon raketforskare som kom på den fiffiga idén.

Jag var aldrig något ljushuvud i skolan på det här med plus och minus eller dividerat med. 

Nog tror jag mig ha så många hästar i stallet att jag förstår att även åldringar som får en lönehöjning så man slipper  köpa kattmatsburkar utan kanske får råd med en bit fisk eller en köttbit.

Handla gör även vi, behöver ibland köpa kläder, glasögon kanske någon blomma i fönstret. 

Ska vi varje år bli bestulna på vår genom ett helt livs arbete ihopsparade pension?

Vår generation var aldrig arbetslös och har gått på bidrag. Det fanns alltid jobb under våra aktiva år.

Eftersom jag har bestämt mig för att se ljust på tillvaron och inte vara någon gnällspik har jag ett förslag i positiv anda.

De där trehundra kr riksdagen beslutat stjäla från oss, ta de slantarna och köp något snabbverkande gift eller gas och ge till oss alla som inte bidrar till att minska statsskulden i stället för att svälta ihjäl oss.

Våra bostäder kanske duger till våra invandrare, se där då kanske vi löst det problemet med.

Någon stans i mitt grumliga minne dyker det upp en refräng av en gammal sång gick inte den så här?

När man är en glad pensionär. Fortsättningen på den har fallit ur mitt minne. Däremot vet jag att det blir allt svårare att vara just Glad pensionär!

Mer att vara

glad åt.

Vi har vinterväder, alltså några minusgrader idag. Ingen sol synlig dock, men verkar inte vara så stark vind heller. Det är bättre med några få minusgrader än det kladdiga väglaget att klafsa fram i både till fots eller med bil.

I förrgår tre möss i fällorna på vinden, i morse inga möss, se där mer att glädjas åt!

Nya tvn funkar idag med, knappt man kan tro det.Gäller vara glad så länge det varar. Vad har hänt??

Vi har plockat fram den i Spanien inköpta juice pressen då affären inte för tillfället tar så hutlöst bra betalt för apelsinerna. 

Vintern i Santa Pola pressade jag apelsiner varje dag, två liter färsk juice utan tillsatser. Tack vare det tror jag vi klarade oss från förkylning. Där var apelsinerna man köpte otroligt billiga. Kunde släpa hem 7-8 Kg.

Denna vinter har vi så här långt klarat oss både från influensa och förkylning, och med ett glas färskpressad juice på morgonen kanske vitamintillskottet hjälper till hålla oss friska fortsättningsvis i år med.

Positiv.

Det kunde man se när jag var barn och besökte morfar och mormor i Stockholm. Antingen på Skansen eller Gröna Lund. Fanns en positivhalare som hade en liten apa fäst vid positivet med en tunn kedja. Apan hade en skål där man kunde lägga en slant om man uppskattade musiken som strömmade ur det handvevade positivet. Sorgligt nog verkar de musikanterna vara utdöende släkte. Att ha en fastkedjad apa är nog en omöjlighet idag gudskelov.

Positiv är en bristvara i denna blog, mycket energi har gått åt till att vara negativ och gnälla på det mesta. 

Måste försöka vända den trenden och vara mer positiv i mitt tänkande så blir det lättare att leva för mig och min omvärld.

Kan börja med att tänka vad bra jag hittade en köpare av min TV som tillsammans med TivoBoxen från Comhem varit en ständig källa till bekymmer. Tivo är superbra när det funkar och den är jag avtalsbunden med till sept så den blir kvar. 

Däremot är det trevligt med inköp av ny TV. Därför sökte vi upp en affär där man kan handla en sådan.

En stund senare kunde vi konstatera att en femtiotummare får plats i vår lilla trevliga Golf.

Väl hemkomna börjar det stimulerande och roliga arbetet med installationen av apparaten.

Nu gäller det vara glad och positiv till jobbet. Det vore enklare att få vråla helvetets förbannade djävla skit. Men det rimmar inte med min nya inställning så bara bita ihop och le, tänk positivt! 

Några timmar senare fungerade faktiskt det mesta till min stora förvåning.

När i dag alla support tjänster öppnar efter helgen behövdes bara två samtal till berörda företag så löste sig det med alla inställningar. Så i detta nu är all eländes teknik fullt fungerande. Visst är det underbart? 

Nu kan jag sitta här nöjd glad och positiv till  det börjar djävlas igen.

När det sker nästa gång, för det gör det ju får jag glädjas åt att tala med alla trevliga och positiva människor på de olika supporterna som med ett oändligt tålamod lotsar mig igenom bekymren. 

Visst är det positivt?

Är det inte

det ena så är dä det andra sa flickan när hon blödde näsblod! Om man säger så,ända sedan vi ställde in husbilen för vintern redan i höstas så har jag åkt till logen och kollat musfällorna och det utlagda betesfällorna, både inne i bilen och i logen. Till min stora förvåning har vi varit förskonade från dessa små gnagare inne i husbilen. För två vintrar sedan tog vi sjutton stycken inne i bilen.

Idag klättrade jag upp på vår vind här hemma för att ta ner kartongen till vår stora tv som vi sparat ifall den kunde behövas vid en eventuell transport av något slag. På inrådan från butiken när vi köpte den.

När jag med ficklampan i högsta hugg sticker upp huvudet i vindsluckan är alltid det första man gör kolla de tre musfällorna som står där.

Den första jag tittade efter fanns inte där jag ställt den, mycket förvånad spanade jag runt och fann att när fällan slår igen över musen med kraft så hoppar fällan iväg en bit. Alltså satt det en liten mus där. Inte nog med det, samma sak med de andra två fällorna. Får nog fälla ned stegen och mas mig upp på vinden lite oftare verkar det som.

Vad ska jag då med kartongen till? Jo något radikalt måste vidtagas med våra kompatibel problem mellan Box och TV. Första steget är att sälja vår tv vilket är gjort och ska levereras idag, varefter vi inhandlar en som förhoppningsvis inte ger mig hjärtinfarkt när det blir svart i rutan.

Vart tog den ljuva tiden vägen med en enda tv kanal, och utan fjärrkontroller och annat djävulskap som krånglar till livet för pensionärer?