Husbilsklubbens årsmöte

Då vi är medlemmar i Husbilsklubben och årsmötet med sedvanlig fest med middagar och dans till orkester, och det dessutom gick av stapeln på "Bananpiren i frihamnen i Göteborg varvet närma och bra för oss. 350 husbilar står tätt uppställda i flera långa rader. Kan säga att det är många när vi ska samsas på en begränsad yta. 

Jag tror många av de som kommit är inte för mötet utan för att få gratis parkering i fyra dagar mitt i Göteborg. 

För oss har det varit trevligt med att vi träffat så många här som vi umgicks med i Spanien. Alla övervintrare har kommit hem nu och många av dem är här på denna träff.

Ett fantastiskt väder torsdag och fredag men mulet idag lördag. Alla sitter utanför sina bilar i solen eller flanerar runt på området och träffar bekanta och har allmänt trevligt. Det är samtidigt en mässa med nya husbilar och tillbehör att kolla in. Rundtursbåten Paddan har gjort flera stopp för att låta de som vill få uppleva stan från vattnet.

När man anmälde sig till träffen kunde man också boka in och betala middag fredagkväll och lördagkväll i en lokal på området. Fredagens meny var en Asiatisk kycklingrätt och på lördagen skall det serveras potatisgratäng med fläskfilé. Många var nog lite rädda för den Asiatiska rätten, men ville gärna ha fläskfilén på lördagen och betalade in för den supén.

Den stora överraskningen  blev när vi kom till fredagssupe'n och cateringsfirman hade levererat lördagens mat! 

Skall bli roligt att se minen på dem som får den kyckling de inte ville ha ikväll.

Allt har varit mycket bra arrangerat  här om man frågar mig. Men fredagens supé blev ett fiasko helt misslyckat, snåla portioner gratängen  inte färdiglagad. Synd om dem i klubben som ordnat med allt och så missköter sig företaget som levererar maten på det grövsta sätt. 

Själv fann jag ingen anledning att reta upp mig på detta, utan såg mest på det från den humoristiska sidan. 

En annan positiv sak är att sedan vi fått två nya bodelsbatterier så räcker vår solcell att hålla batterierna fulladdade, och vi är ej beroende av eluppkoppling längre, i alla fall om det inte är helmulet väder.

Det allra roligast har varit att återse alla Bahia övervintrare igen och höra hur deras hemresa och vidare äventyr varit.

Veteran Day

Maj-Britt du skrev ett mail till Ulla där du berättade att ni hade helgdag Veteran Day där ni hyllar alla stupade amerikanska soldater i alla krig. 

Vi besökte invasionsplatserna i Frankrike på vår resa ner mot Spanien. Utah Beach, Omaha Beach med flera som jag bloggat om tidigare. Läste att det har varit stora hyllningar till alla stupade på 70 års dagen av D-Day Operation Overlord tror jag invasionen kallades. 

Både Ulla och jag blev mycket starkt berörda över hur USA bevarar minnet av sina stupade soldater. Så otroligt imponerande att se hur fint denna plats sköttes, och alla dessa oändliga rader med vita marmorkors med den stupades namn och varifrån han kom och när han stupat. Det var indelat i block med bokstav för blocket och korsen med nummer, exempelvis block G kors nummer 724. På så sätt kunde anförvanter till den stupade hitta rätt kors. Något som fick mig att häpna var hur alla kors kunde stå i så räta rader, inte ett kors stod så mycket som en centimeter fel och på så vis störde linjerna.

Bara en sådan sak som hur gräset var kantklippt vid gångarna, inte ett grässtrå låg ut på någon gång. Det måste kosta en förmögenhet att hålla detta i så perfekt skick.

Ta sig i häcken!

Maj-Britt det uttrycket kanske man inte använde innan du emigrerade till USA. Så det kanske krävs en förklaring. Vill man vara snäll mot någon säger man inte "Ta dig i häcken"  har nån sagt något dumt till dig kan uttrycket vara på sin plats. Man sitter inte gärna i häcken, men man sitter dock på sin häck när man sitter! Glasklart va? 

Våra grannar på båda sidor om oss har hjälpt oss med våra gemensamma häckar. Ja inte den häcken! Igår gjorde vi den årliga klippningen på vår framsida av huset, där vi delar häck med vår ena granne, och idag har vi och vår andra granne hjälpts åt att klippa häcken på nedsidan av vårt hus, så nu är det klippt. Robban klipper ju gräset oförtröttligt tre gånger i veckan, så vi har den finaste gräsmattan i området här.

Jag är expert på felinvesteringar, Ulla säger att alla expediter slickar sig om munnen när jag öppnar dörren till deras butik eller på någon mässa. Jag går på de mesta mirakelsaker de säljer.

Listan är lång på felköp jag gjort. 

Såg på en mässa en gång en dammsugarslang som var en meter lång men som var som en gummisnodd som drogs ut till nio meter tror jag det var. Perfekt tyckte jag som var trött på att släpa runt dammsugaren runt alla möbler, nu kunde man bara gå runt och slangen bara drogs ut.

Hem och prova och visa Ulla fyndet. Det funkade bra om slangen inte var något utdragen, men när jag hade dragit ut den i hela sin längd orkade inte dammsugaren suga så lång sträcka. Då fick man sopa upp dammet och hälla in det i slangen. Den skulle jag gått tillbaka med och bett försäljaren stoppa upp den i häcken! Behöver jag säga att Ulla inte var imponerad!

En annan gång hade Ulla gjort misstaget att släppa iväg mig på en annan mässa i Göteborg när vi bodde där. Där stod en man och strödde ut någon form av korn på ett stort bord, varefter han släppte lös en robotdammsugare på bordet, den tog upp allt som var utlagt på bordet lätt som en plätt, dessutom stannade den innan den ramlade av bordet och vände då åkriktning. 

Imponerande tyckte jag, precis vad vi behövde.

Någon som tror Ulla blev glad när jag kom hembärande på underverket??

Jo den fungerade faktiskt, men det var mer jobb att ställa i ordning möbler så den inte körde fast i något hörn och stod och stångades tills batteriet tog slut. Eller fastnat i någon mattfrans som den lindat upp på sin borste och var ett elände att få loss, så den var snart undanslängd i någon mörk skrubb. Men som sagt "Robban"är nog en av få inköp som är värd sin vikt i guld.

Ulla är numera försiktig med att släppa iväg mig ensam på något som kan ödelägga vår ekonomi som tur är.

Måste snart börja inse att det inte är som när jag var framgångsrik åkeriägare och kunde tillfälligt låna ur åkeriets kassa för investeringar för privat bruk. Rullade bara bilens hjul det rullade då också in nya pengar.

Nu för tiden rullar bara pensionen in en gång i månaden, den summan tillåter inte rysk kaviar varje vecka kan jag säga om ni frågar mig. Möjligtvis om vi bosatt oss i Santa Pola, då hade vi kunnat få champagne till den ryska rommen varje vecka. Suck!

Fullträff

Wapnöträffen blev en fullträff måste man säga. 

Vi anlände vid elvatiden  på fredagen. Många hade då redan anlänt, vi fick ställa oss i rader bakom varandra. Inte i bredd. Det blev fem långa rader när alla 125 anmälda bilarna kommit. Var lite orolig för att det var gräsytor att stå på, men det var en mycket stor grusplan där vi stod på. 

Hela veckan innan hade vi följt väderrapporten för att få veta hur vädret på träffen skulle bli. Det var dystra prognoser som lämnades, regn mest hela helgen. 

För en lyckad träff krävs det att det åtminstående inte regnar, för då sitter man inne i sin bil och häckar. Nu hade vi tur med vädret, det regnade visserligen, men det gjorde det nattetid som tur var. Uppehåll alla tre dagarna vilket gjorde att campingbord och stolar kom fram. 

Några kände vi igen från Santa Pola. Roligt att se dem igen, alla hade kommit hem utan några problem efter vägen. På fredagkvällen var det dukat upp på gårdens magasin för 250 personer, det bjöds på kött från Wapnös egna djur med potatisgratäng  och grönsaker. Gården har egen restaurang vars kockar lagat maten. En orkester bjöd upp till dans till efter midnatt för de som orkade. En lyckad kväll. Lördag förmiddag en tipspromenad runt ägorna deltog vi naturligtvis i. Mitt på dagen var det en guidad tur runt gården där vi fick en inblick i hur landets största jordbruk bedrivs. 4 000 kor fanns det, eget mejeri samt en toppmodern biogas anläggning. Vi fick se hur korna själva gick in och ställde sig i en mjölk karusell där 60 kor i taget blev mjölkade automatiskt för att sedan när den jättelika karusellen gått ett varv gå ur den och lämna plats för 60 nya kor. Vi fick se förlossningsavdelningen där de kor som stod i begrepp att kalva gick lösa i tjockt lager med halm. När de nyfödda kalvarna var ett dygn fick de gå lösa i en BB avdelning också med ett golv täckt av ett tjockt lager med halm. Inga stressade djur här inte i misär, nej rena lyxtillvaron för djuren. Affärerna i Kungsbacka säljer Wapnö mjölk, den är inte bara datummärkt utan till och med klockslaget när kon mjölkades och numret på kon som mjölken kom från! Ja detta var en lärorik visning vi upplevde. När övergår en gård till att vara en industri? Detta är mycket långt från den klassiska bondgården må jag säga.

På kvällen knytkalas på magasinet med dans. Man får på sådana här träffar nya vänner, vi har alla samma intresse nämligen att se delar av världen med husbilen. Saknar därför inte samtalsämnen vid borden. Regn på natten men det torkade upp på morgonen. Vi blev bjudna på frukost i magasinet med  joghurt eller filmjölk kaffe och smörgås, allt från gårdens produkter, samtidigt som prisutdelning från det lotteri vi köpt lotter från. Ett mycket stort prisbord med många priser. Efter detta var klart var träffen slut och alla började förbereda hemresan från en fantastiskt fin husbilsträff.

Nästa träff för oss är Husbilsklubbens årsmötes träff på bananpiren i frihamnen i Göteborg sista helgen i maj. Till den träffen är 350 husbilar anmälda! Där har de satt stopp, fler ryms inte där.

Ska man nämna något negativt om dessa träffar är det detta med hundar.

Både Ulla och jag är stora hundvänner, men vi blev överraskade av hur vanligt det är med hundar i husbilar. Vi som inte har hund med oss är i minoritet faktiskt. Det är ofta inte bara en hund per bil, många har två, en del tre hundar. I Santa Pola hade Conny från Helsingborg en dvärgsnauscher som var så lik vår Zappo så det var nästan kusligt i sätt och beteende. Rossi  hette den hunden och som jag var hundvakt åt vid några tillfällen, vilket var mycket trevligt.

Men som det blev på Wapnö där bilen bredvid oss hade tre små ettriga hundar som de hade innanför ett bärbart staket de satte upp. Dessa hundar skällde i stort sett oavbrutet hela dagarna, utan ägarna till dom reagerade, då blir de faktiskt en sanitär olägenhet, en plåga för omgivningen. 

Men som helhet var det en mycket lyckad träff.

Helgens träff.

Vi skall i helgen åka på husbilsträff. Redan när vi stod i Spanien såg vi på husbilsklubbens hemsida att det skulle bli en träff på Wapnö Gård utanför Halmstad. Wapnö Gård är en mycket stor gård vad jag kan förstå. När vi handlar livsmedel kan man se produkter från denna gård i form av mejerivaror även kött går att finna i diskarna i affärerna här i trakten.

Det är medlemmar i Husbilsklubben som arrangerar träffen som är från fredag till söndag.

Mycket aktiviteter med supé och dans till levande musik, wiskey provning för den som är intresserad. Tipspromenader visning av gården är några av det vi kan deltaga i. Lördagskvällen är det knytis, alltså alla tar med det man vill äta och dricka själva, ett långbord är framställt i det de kallar magasinet.

Enda orosmomentet är vädret. Väderkartan  spår regn i helgen men det är smällar man får ta.

Det har lockats dit en del utställare också, det kommer att visas upp husbilar av företag, elcyklar och mycket annat med. Samt att vi kan handla i gårdsbutiken där innan hemresan på söndagen.

Trots att vi anmälde oss tidigt till denna träff hade vi 160 anmälningar före oss. Antalet husbilar det finns plats för är 125 stycken, så vi stod på väntelista.

Men det är så när man kan anmäla sig så långt före så är det alltid folk som får förhinder att deltaga av olika slag, och det är just vad som hänt så vi har fått mail att vi är välkomna.

Vad jag sett på deltagarlistan är det folk med som vi umgåtts med på campingen i Santa Pola. Skall bli trevligt att träffa dem igen.

Sitter och tittar ut på ett regnigt och grått och väldigt kallt väder, undrar varför vi åkte hem egentligen.

En solig och varm dag av många i Santa Pola.