Jisses

När vi kom till Puttgarden och Scandlines taxfri försäljning en uppankrad före detta båt eller fartyg kanske är rättare ord. en mycket stor båt i tre våningar. Där tog man en kundvagn och följde en snitslad bana! Ett rullband tog oss upp högst upp och sedan jobbade man sig neråt. Vi måste fått hjärnsläpp när vi kom in och såg alla billiga godsaker. Visste inte att det finns så många olika sorter av sprit och vin.
Vi som nästan aldrig dricker något nu för tiden, vi har kvar sprit sedan seglingen till Tyskland för flera år sedan.
Vi lastade kundvagnen så full att hjulen knappt gick runt. Det var vin både i flaska och i box, sprit skulle vi inte ha var det sagt, det höll inte blev några buteljer av olika sorter, öl har vi för åtskilliga år framåt. 
Sedan kom tankarna på svensk Tull och Polis som brukar vara flitiga på att väga husbilar som kommer in till Sverige. Vi hade tömt alla tankar innehållande vatten och bara lite diesel i tanken för att hålla ned vikten. Vi visste sedan vägningen innan resan att totalvikten var nådd utan extra last. Det kan bli dyrt med böter och indraget körkort om man har för mycket överskriden totalvikt. Nåja det gick bra ingen visade oss något intresse det var bara och åk. 
Nu står bilen vid Hyssna för sista garanti reparationen, sedan ställer vi av den för detta året.
Det har blivit många fina resor och minnen. Får vi bara vara friska så lär det bli fler resor nästa år.

Moselresan sep 2011

Moselresan

7/9

Vi startade resan vid logen i Förlanda för att hos Magnus tanka vatten, tanka vid Jet i K-backa plus handla mat på ica där innan vi stressade till Varberg och Getterön. Färden dit blev lite kuslig då det blåste 20 m/sek! Trodde bilen skulle stjälpa i byarna.

Vid Getterön väntade Martin och Brit Björkegren från Gävle som vi fått kontakt med genom Husbilsklubben. De sökte resesällskap då det var första utlandstrippen för dem. Efter som vi bokat samma färja och avresedag bestämde vi att vi skulle slå följe. Det blåste så in i vassen att vi flyttade oss till skydd bakom en dunge för att kunna sova.

Tidigt nästa morgon hade vi klockan på alarm då jag hade tid vid bilprovningen för vägning.

Frankian är typad med vikten 4200 Kg, men när jag körde upp på vågen visade det sig att med Ulla och jag i bilen så vägde den med full tank diesel och 150 liter vatten i vattentanken faktiskt 5000Kg!! vilket är totalvikten. Alltså får vi inte köpa en enda öl med hem! Det blev en chock att den var så tung. Men tur att jag vägde den så man vet vad man har att rätta sig efter.

Färden över Kattegatt gick förvånandsvärt bra, trodde det skulle vara häftiga dyningar efter gårdagens storm, men sjön hade helt lagt sig.

Färden genom Danmark gick bra men det kom fullständiga skyfall med jämna mellanrum. Ibland var det så häftigt att vi inte såg vägen tydligt framför oss. Men till kvällen kom vi så till Flensburg där vi körde till en ställplatz vid hamnen, inte den bästa eller vackrast, inte ens en soptunna fanns det, men vi var trötta och skulle bara sova, så det var okej.

Vi hann även in på Calles för att bunkra ett par flak öl, kom in där 5 min, före stängning! Kanske tur det för där var trångt på parkeringen med bara två husbilar, men det gick bra.

9/9 Fredag

Startade vi 08,30 färden söder ut, hade gjort upp om att träffas på kvällen vid en ställplatz strax norr om Osnabruck en sträcka på 37,1 mil.

Det blev en rätt jobbig resa, trafiken i Tyskland blir bara värre för varje år, det är i princip en enda lång kö hela vägen och otaliga vägarbeten som gör att köerna blir näst intill stillastående så dagen etapp tog drygt sex timmar. Det gäller att vara på alerten då det sker halsbrytande filbyten framför näsan hela tiden.

Väl framme vid dagens mål står vi vid ett värdshus, mycket vackert beläget i en naturskön miljö, ska nog kosta på oss att äta lite gott där i kväll.

I morgon räknar vi nog med att nå Moseldalen. Hoppas vi får lite bättre tur med vädret bara. Även idag har det kommit flera regnskurar på oss och temperaturen hoppat mellan 12 och 20 grader.

10/9 Lördag

Dusch och frukost och sedan iväg. En mycket jobbig dag framför oss skulle det visa sig. Det började bra, rullade på riktigt duktigt faktiskt, låg på farthållaren ställd på 90Km/tim. Tre filer med tät trafik, och då menar jag verkligen tät. Vänsterfilen går oerhört fort. Plötsligt i en uppförsbacke blev det tvärstopp i alla filer. Vi kunde se bort till backkrönet långt borta en helikopter stod på körbanan, aha en trafikolycka, ja men då plockar de väl ut de skadade och så är snart körbanan klar igen. Icke sa Nicke, Det gick nog en timme innan de släppte på trafiken. Om det tidigare dagar varit miserabelt väder så var det motsatsen idag + 34C!!!!

och strålande sol. Vi fick på nytt upp farten och milen rullade undan för att på nytt bli totalstopp igen. Denna gång rullade det med 0,5 Km/tim i nästan 2 timmar!! Detta på grund av ett över 1 mil långt vägarbete där tre filer skulle bli en fil!! Vi har svårt att fatta hur man kan leva under sådana omständigheter, detta har de varje dag. För blir ett jobb klart dyker det upp flera nya, helt otroligt.

Vid olyckan med användandet av helikoptern stod den på motsatta körbanan där även olyckan skett. Det var en masskrock som det alltid blir med dessa farter och täta trafik. Det visade sig när vi passerade olycksplatsen att på vår vägbana hade inget hindrat trafiken, men de stänger båda riktningarnas trafik för att nyfikna sitter och glor nyfiket på olyckan och är ej uppmärksamma på egna körfältet och så händer nya olyckor.

Nåväl så småningom kom vi ner i Moseldalen och vackra vyer och en lugn trafikrytm gjorde att nu har vi fått lön för mödan, GPSen visade oss till en ställplatz i staden Borgen som ger oss alla bekvämligheter, idag känns det inte fel med elanslutning så vår aircondition får gå för högtryck.

Högtryck ja, det är en otrolig kontrast mot senaste dagarnas skyfall och dagens värmebölja. Nog är det märkligt med klimatförändringarna i alla fall. För inte är det normalt med dessa svängningar i vädret inte.

Nu är transportsträckan gjord, nu skall det bli etapper på någon eller några mil bara. Vi skall bara njuta av floden och deras pråmtrafik och de små städerna med dessa trevliga miljöer.

Dagens etapp blev 34,5 mil. Totalt sett från start vid vår loge har det blivit 122,5 mil.

11/11 Söndag.

Ett otäckt datum som förskräcker. Vi har ingen uppkoppling till Internet här i moseldalen vi får se ikväll om vi får in tysk TV åtminstånde för att se om Världen står i brand efter nya terroratacker.

Dagen började bra med mycket varmt och skönt väder, efter frukost en långpromenad genom orten där vi står. Sedan lite bestyr med fylla vatten tömma toatank och spillvattentank. Efter fika så rullade vi igen i det vackra vädret, vinrankorna efter vägen är fulla av druvor, både blå och gröna. Väldigt vacker natur med vägen bredvid floden och de höga bergen med vinodlingarna som klättrar uppför bergssidorna, de många pråmarna som trafikerar floden.

Vi slog stopp på en parkering i Cochen en mycket trevlig ort, eller stad, vet ej vilket?

Tillsammans med våra nyfunna kompisar i en Kabe, (den första helintegrerade från den fabriken.) Martin & Brith så vandrade vi genom stan, satte oss ner vid en uteservering och intog en Bratvurst med bröd och en öl och njöt av det myllrande folklivet, när plötsligt himmlen öppnade sig och ett mäktigt åskväder bröt ut.

Vi flydde in i serveringen under tak, där stod vi och väntade på att det skulle gå över. Men det verkade inte sluta vräka ner, då upptäckte jag att affären bredvid sålde paraplyer, så jag gick genast dit och köpte ett för nio pengar, sedan kunde vi gå rätt torra hem till bilen igen.

Parkeringen gällde inte nattetid så vi måste hitta ett ställe att stå på över natten, vi fann en camping alldeles i närheten och for dit.

Då visade det sig att det inte alltid är så bra med stor husbil, infarten var i trängsta laget men vi kom in i alla fall. Ulla skulle gå före och reka en plats för våra två fordon, ett missförstånd gjorde att jag trodde hon gick till höger varför jag jag med visst besvär körde ditåt, enbart för att konstatera att det var det håll hon inte gått! Det blev till att backa mot körriktningen, till slut så stod vi i alla fall på en plats och fått elsadden i stolpen. Till receptionen för incheckning, väl där upptäckte jag att det internationella campingkortet låg i min plånbok i bilen. Tillbaka för att hämta detta, nyinköpta paraplyet kom väl till pass i ösregnet. När jag rundar bakändan på bilen flyger bägge fötterna undan i det såphala gräset/leran, en landning raklång som inte gett några höga poäng i Lets Dans precis. Det nyinköpta paraplyer fick sig en rejäl törn och lär väl aldrig bli sig lik igen, slokar betänkligt kan jag säga. Nåväl nu har till och med åskan gett sig och regnet upphört. Strax skall jag få mat i magen dessutom så det finns inte mycket att gnälla om.

Det har bara blivit 2,3 mil på mätaren idag, och nu skall vi bara slappa efter alla strapatser och bara vara. Kanske gäller det även i morgon, här finns mycket att se och göra.

12/9 måndag.

Regnet har upphört och solen visar sig igen. Efter sedvanliga morgonbestyr var vi redo att åka en bit igen. Problemet var inte mindre när vi skulle köra ut från campingen, det var skohorn som gällde men med några millimeter tillgodo på flera ställen kom vi ut till slut.

Efter några få mil kom vi till Ernst en mindre ort med vinfabrik och vinprovning. Där stannade vi och både provade olika viner, bäst som vi stod och provsmakade olika vinsorter ringde Wille P från Karlstad som vi hade kontakt med på husbilsklubbens hemsida. Där sa vi att vi skulle se om vi kunde sammanstråla nånstans i Moseldalen. Nu var han runt hörnet så jag fick ställa mig i vägkorset och lotsa upp dem. Sedan fick jag hjälpa Ulla med provsmakningen igen medans benen bar henne. Efter några timmar fortsatte vi vår färd efter floden, läste om en ställplats som verkade bra. Wille åkte först och naturligtvis bar det av rätt in på gator som byggdes på Fred Flintas tid! Men börjar bli van vid en bil som passar bättre i USA än i dessa byar. Ännu har vi inte fastnat men det är väl en tidsfråga förmodar jag. När vi väl trasslat oss fram är det fullbelagt!! Ny prövning, vända. På något vis klarade vi det också. Med sikte på ny ställplatz for vi vidare, passerade en jättefin platz alldeles invid floden med fint gräs. Konstigt nog stannade inte Wille som körde först utan tog oss några kilometer till innan han svängde av till en visserligen fin platz men med noll utsikt. Myteri utbröt, vi vände tillbaka till den fina ställplatz vi nyss passerat. Här står vi nu för natten framemot kvällen gick vi på ny vinprovning och fick en trevlig kväll allesamman.

Det blåser stark kuling snudd på storm sedan eftermiddagen och blåser fortfarande så inatt blir vi vaggade som bilen gungar.

Det blev hela 2,4 mil på mätaren idag. En mycket trevlig dag trots trånga gränder.

13/9 Tisdag.

Dä ä bara till åk!! nya äventyr ny dag. Första stoppet idag Bernkastel-Kues, en underbar stad tredje eller fjärde gången jag är här, men den första med husbil. Fann en ställplatz ganska centralt. Vi har ingen tur med vädret, lagom vi började vandra så böerjade et duggregn. Gjorde inte så mycket, vi var rätt klädda. Men visst är allt mycket vackrare när solen skiner.

Vädret blev bättre framemot eftermiddagen, solen kom fram igen.

Efter ett par timmars vandrande i de små och trånga gränderna for vi vidare mot Trier. Den ställplatzen vi hittade verkade inte så trevlig så vi for vidare mot Luxenburg.

Efter några mil fann vi en S-platz. Tyvärr så brakade vi förbi infarten och fick vända längre bort och åka tillbaka. Det var en mycket smal och trång infart. Våra vänner Martin och Brith körde vid detta tillfälle först. Deras Kabe är 70 cm kortare än vår och har kortare hjulbas vilket gör att den tar mindre plats vid tvära svängar än vår. Martin har visat sig vara en duglig chaufför, duktig att ta sig in på trånga ytor. Efter kommer vi som kräver mer plats. Men hittils har det gått bra, nu fick vi ännu ett prov på att knö sig in på minimala gränder med 90 graders kurvor mellan husväggar. Konstigt nog har vi klarat oss än så länge från skador, men det är långt hem, peppar peppar ta i trä.

När vi väl knött oss in var det en underbar plats. På en vinfabrik! Med utsikt över Mosel och Luxenburg som ligger på andra stranden. Kvällen fördrev vi på vinfabrikens uteservering en ljum kväll med solsken. Vi fick en vinprovning, det visade sig att de gjorde både vitt och rött vin som var mycket goda, så vi köpte en kartong av bägge= 12 flaskor.

Detta är vår sista kväll med Brith och Martin. I morgon börjar vår hemresa i lugnt tempo.

En vinstlott blev det när jag svarade på Briths fråga på Husbilsklubbens forum om det var några som tänkt sig till Moseldalen. Jag svarade och det visade sig vi hade bokat samma färja från Varberg. Vi träffades på Getterön kvällen innan avresa och har haft sällskap sedan dess. Även Wille P anslöt till oss strax söder om Cochen och har också hängt med tills nu.

Men de drar mot Mainau i morgon. De bor i Karlstad normalt.

Brith och Martin är från Gävle, de försöker övertala oss att fortsätta ner mot Italien.

Men jag lovade Ulla att vi inte skulle vara borta mer än drygt två veckor så vi får lov att tacka nej till den inviten, även om det känns lockande nu när vi kört den tråkigaste delen av vägen genom Tyskland.

Preliminärt har bestämt att vi i vår skall göra en gemensam resa i Norrland och in mot Narvik. Vi missade treriksröset härom året, kanske kommer vi dit i vår i deras sällskap.

Ja många intryck har vi samlat på oss under resan, och en del erfarenheter om husbilslivet också. Det kan vi dra lärdom av senare, om man nu till äventyrs skulle komma ihåg det.

Vad vi lärt oss är att denna vår bil är härlig med sina utrymmen när vi parkerat, men är jobbig i de små byar och städer med sin storlek.

Wille har en mycket liten husbil med stor bula på taket (sovalkov) den har en klen Fiatmotor på 80 Hkr, den väger knappt 3 ton men drar ändå 1,2 L/mil!! det är lika mycket som vår Merca som väger 5 ton och är på 184 Hkr.

Dagens etapp blev hela 12,0 mil.

14/9 Onsdag.

Vårt resesällskap föreslog att vi kunde ta vägen förbi Bodensjön på Tyska sidan med Mainau och Lindau innan vi vänder norr ut,verkar vara ett bra förslag, så vi gick med på det.

Vi kom överens om vilka koordinater som gällde för dagen, programmerade gamla Bettan. Men hon var inte på tå utan vi hamnade i Frankrike! Där har vi färdats hela dagen, mer eller mindre mot vår vilja. Men till slut kom vi tillbaka till Tyskland igen, vilket som kändes som hemma igen. Brith fann en ställplatz i Offenburg genom Reise Mobil med 5400 ställplatzer i Tyskland. Den är vår bibel, oumbärlig faktiskt. När vi kom fram så var det en underbar plats vid en sjö och gångavstånd till den mysiga stadskärnan. Mycket varmt och soligt väder som fick oss att bada i sjön, det var minst 20 grader i vattnet, underbart härligt var det.

Framemot kvällen tog vi en lång promenad till centrum där vi satte oss vid en trottoarservering och åt mat.

När vi lagom ätit färdigt ringer WilleP och säger att han har kommit fram men att grindarna är låsta. Vi får skynda tillbaka och låsa upp då vi fått nyckel när vi betalade avgiften.

Dom är beundransvärda som lyckas hitta oss varje kväll, de är så morgontrötta så de kommer inte iväg förän flera timmar efter oss.

Sträckan idag med alla vingelkrokar blev 27 mil Totalt hittills är det 166 mil.

14/9 Torsdag

Wille P har för vana att inte starta dagen före Kl:11,00 och därför kommer han aldrig iväg med oss, men de är riktiga spårhundar, hittar oss varje kväll. Samma sak idag när vi for idag hade de nätt och jämt vaknat. Vi ställde nosen mot Mainau, Lennart Bernadottes fantastiska anläggning. Men vi for värdshus förbi och står ikväll nära Lindau på en äpplegård!

Dagens etapp är en av de verkliga höjdardagarna, ett otroligt vackert landskap. Våra vänner Brith och Martin har med oss haft ytterliggare en god kväll utomhus med vin och kex. Platsen vi står på är inte en vingård utan en äpplegård med stor odling och en fin ställplatz.

Vi har haft lite otur idag med de ställplatzer vi lagt in i navigatorn, när vi kommit fram har de visat sig inte alls så trevliga som vi förväntar oss, såvi har lämnat tre platser innan vi fann denna som vi nu står på. Flertalet av de platser vi stannat vid för övernattning har visat sig ha mycket små och trånga infarter, det står helt klart att det inte alltid är en fördel med stor bil. Men med tungan i rätt mun har vi klämt oss in än så länge. I den stora boken med ställplatzer kan man utläsa det mesta om platsen men inte hur trångt det är. Det blir en överraskning varje gång, men hittills har det gått bra. Peppar Peppar.

Mätaren stannade idag på 14,7 mil.

16/9 fredag.

Idag vänder vi norr ut har så där 140 mil innan vi är hemma igen.

Det har varit befriande fritt från trafikstopp i dag, blir dock mer och mer trafik ju längre uppåt vi kommer. Härlig natur när vi närmar oss Kassel, branta och långa backar både nedför och uppför. När vi kört mer än fyrtio mil började vi leta ställplatzer, enligt boken skall det finnas en fin plats vid en bondgård. Vi borde lärt oss av tidigare misstag. Vägarna dit blir mindre och mindre, till slut är det nästan ett par hjulspår. Så var det vid det första, oerhört trångt att komma dit, sedan var det helt omöjligt att tråckla dit vår bil. Så det blev att vända och se i boken var nästa ligger, slå in koordinaterna dit och köra. Enligt boken skall denna platz ligga nära väg 7 som är den vi kör på. Jo morsning det bar iväg på småvägar säkert någon mil från huvudvägen, till slut fann vi en camping. Som vanligt var det skohornsprincipen som gäller, höger och vänster och höger igen innan det var att svänga vänster runt några husvagnar till innan vi blev visade att stå på en gräsmatta, en fin plats visserligen utan utsikt, men hygienhuset var mycket bra, och tyst och lugnt är det.

Kvällen avslutades med en god middag i vår vagn, sedan kaffe med god dricka i Martin och Berits Kabe.

C:a 45 mil idag.

17/9 Lördag.

Dessa betongvägar på Autoban ger mig frossbrytningar, du dunk du dunk fattar inte hur tyskarna står ut med dessa skarver. De är verkligen irriterande. Men det är väl smällar man får ta om man vill komma söder ut. Lördag idag lite lugnare med lastbilar, men bara lite. Men vi har haft tur ändå inget stopp på grund av vägarbete eller olycka. Vi såg dock hur i motsvarande körriktning det var milslånga köer, varför det stod stilla i den riktningen uppfattade vi inte, bara att det stod still i flera mil. Vi tog en omväg runt Hamburg, där brukar det alltid vara kaos i trafiken. Det slapp vi tack och lov. Vi åkte till Lubeck för att se den gamla staden, men som vanligt ligger den ända ställplatzen lite för långt från centrum. Så det vi ser av staden ser vi från husbilens fönster.

Martins GPS och vår GPS har tydligen olika kartor vilket ger oss spratt i bland. När vår säger höger kan det hända att deras säger vänster, förvirring uppstår. Men alltid strålar vi samman vid slutmålet. Idag har vi åkt olika vägar då vi kom från varandra och tappade kontakten. Men slutet gott allting gott. Gott ja, det har varit gott att ha haft deras sällskap på denna resa. Martin och jag är lika stora i käften, och Ulla och Berith dämpar oss när vi svävar iväg för mycket. Det har varit rätt tufft med trafiken.

Då det är så tät trafik som det är och man ligger som vi gjort de senaste dagarna då deras navigator är snäppet bättre än vår har de legat först och spårat.

När de har blinkat för att byta fil har det varit svårt för oss att omedelbart byta också, på grund av att filen utanför oss haft ett pärlband med bilar vilket gjort det omöjligt att byta fil plötsligt.

Då har man halkat på efterkälken och fått börja jaga ikapp, Bilen är ju väldigt tung och trots 184Hkr så känns det inte som man är släkt med blixten när man axar.

Får ändå säga att jag är förvånad, trots höga farter och höga berg att ta sig över så är inte bränsleförbrukningen högre än ett snitt på 1,1-1,2 per mil. Uppför är det nedväxling och gasen i botten och höga motorvarv som gäller. Bilen väger 5000Kg Då är det inte så konstigt att man får gasa ordentligt. Synd bara att det måste vara så höga motorvarv för det ska hända något. Martin som har Fiats stora motor och automatlåda försvinner som en avlöning i backarna.

Värst är nog skarvarna i vägbanan som är det värsta, håller bilen ihop när vi kommer hem är det ett kvallitets bygge.

Dagens etapp blev 42,0 mil.

I morgon är kompassen inställd på Puttgarden för bunkring av lite öl och annan godis inför hemresan.

18/9 söndag.

Hemma vid ladan igen!!

Så var vi då hemma igen från vår resa, vi landade vid ladan efter en 55 mils etapp.

For från Lydbeck efter ha tömt alla tankar som går att tömma, och fyllt på dunken med diesel i bilen. Allt för att kunna handla vid gränsen, öl och vin och vad det kan bli.

Det var inte så långt till Puttgarden och en Taxfri shop som heter duga! Tre våningar med sprit!! Vi handlade i mesta laget blir nog problem att få i sig allt detta, men vi får väl ge bort en del. Sedan blev det en timmes väntan på färjan innan vi kom iväg. Sjön låg lugn en behaglig resa. Färden genom Danmark flöt på bra, men vi stannade och slog i 20 liter diesel för säkerhets skull. Ville ha så lite som möjligt i tanken med tanke på vikten om polisen väger oss. Vi vet ju att totalvikten med fulla tankar är uppfyllt utan extra last med öl och sånt. När vi körde ut från macken gled jag på tomgång samtidigt som jag spanade åt höger för att se var utfarten var, när jag sedan såg framåt kommer en liten bil och kör mitt framför näsan på oss. En ren reflex gjorde att jag tramade bromsen i botten. Så nära en krock har jag nog aldrig varit. Kan inte funnits plats för ett dasspapper emellan vår front och sidan på personbilen.

Det hade varit ett ödets ironi om vi krockat nästan hemma efter vad vi varit med om i trafik i vansinnes farter och köer utan missöde och sedan smälla på en mack i knapp styrfart.

Det har varit en händelserik resa med många fantastiska vyer och trevliga ställplatzer, även om det varit otroligt trångt att ta sig in på de flesta platserna, vi har tvingats inse att vår bil är i största laget många gånger, samtidigt är det skönt med dess utrymmen, desto längre vi åkt med dess mercedesmotor ju nöjdare har jag blivit. Men det märks att den väger 5 ton!!

Den behövde nog den här resan och få bli urblåst ordentligt för nu är det rätt gott drag i den.

E6an från Malmö knallade vi med stundtals 110 och den bara flyter fram, inte det minsta fel har vi haft, det är en mardröm att krocka i utlandet eller få maskinhaveri eller dyligt.

Medelförbrukningen ligger på mellan 1,1-1,2 per/mil vilket får anses som godkänt under dessa förhållanden vi haft på de hetsiga tyska vägarna. Backarn runt Kassel är inte att leka med, de suger.

Att resan blev så lyckad beror till största delen på vårt resesällskap, Brith & Martin. Vi hade innan resan aldrig hört talas om dem. Men jag svrade på Briths fråga på Husbilsklubbens forum, är det någon som skall till Moseldalen??

Det visade sig att vi köpt biljetter till samma färja från Varberg. Vi träffades kvällen före avresa med Stena från Varberg till Grenå.

Sedan har vi varit i sällskap hela tiden och har ömsesidigt trivst väldigt bra tillsammans. Martin och jag är av samma skrot och korn, vi har tjötat bra ihop och Brith är mycket behaglig. Ulla och hon har kommit mycket bra överens.

Vi talar redan om nästa års eventuella resmål tillsammans. Vi får väl se om hälsan står oss bi så varför inte. Men först skall vi genomlida en vinter.

Imorgon kör vi husbilen till Hyssna för de garanti reparationer som återstår. Sedan ställer vi in bilen i ladan för vintern och ställer av den för att spara lite pengar.

Dagens etapp slutade på 55 mil

Miltalet för denna resa blev 325 mil.

Björkegren

Vem är Björkegren?
Jo en ny bekant genom husbilsklubben. Har aldrig träffat dem, fick kontakt genom husbilsklubbens "forum"där han uppgav att de skall åka till Moseldalen med samma färja som oss. Dessutom är det flera andra som också åker samtidigt med oss, dock inte med samma båt. Så det verkar bli ett lämmeltåg mot Mosel. Andra kör över bron och Puttgarden. Ser fram emot den här resan, det skall bli trevligt.
Vi kör till Getterön kvällen före och sover där, måste vakna redan vid femtiden för vi har vägning av bilen vid bilprovningen där klockan sju redan. Hoppas vi hinner ner till färjan i tid bara.
Vi har uppgett var vi står på natten, och Björkegren kommer dit också de kommer från Gävle och tyckte det var bra då det är nära färjeläget, inte så långt att åka på morgonen.

Glädjande!

Fick ett samtal från Inger Berg igår. Hon talade om att elektriker var vidtalad och skulle åka till ladan när tid fanns, och fixa med el så vi får ström i vinter. Det släppte en sten från mitt bröst då detta varit ett problemso tyngt mig.
Samtidigt berättade hon att Arne vill röja i ladan för att få in sin båt!
Ställde mig tveksam om det verkligen finns plats för den, nåja inte mitt problem. Jag klargjorde att golvytan mitt i logen går åt för vår bil, och jag förutsätter att jag får disponera den själv.
Självklart svarade Inger det är du i första hand, finns det plats för honom har du något emot att han ställer in sin båt då?? Nej jag har inget att invända mot detta svarade jag.
Vi blev överens om att förbrukningen skall vi stå för. Det sätts upp en särskild mätare för vår förbrukning av el.
På lördag skall vi stå med Frankia vid Skårs Gård för Ullas 70 års kalas, sen åker bilen in i logen till onsdag då förberedelserna för Moselresan börjar. Skall bli trevligt.